Vecka 44: Öronbrus i samtiden

Kära bloggläsare! 

Veckans tema(öronbrus i samtiden) kommer inte handla om vilka kändisar som har fått tinnitus utan istället ställa frågan: Vad lyssnar Richard och Johan på just nu?

Just nu! och nu! och nu nu nu!

Alltså temat är inte tinnitus

PART ONE: JOHAN Eftersom jag Johan är en så kallad student och har en så kallad tentaperiod för tillfället är tiden knapp till musikletande, den lediga tid jag har är minimal och spenderas mest på kattklipp på youtube eller liknande prokristination. Därför lyssnar jag för tillfället på en del gammal musik, en del ny och en hel del jazz. Vi tar det i oordning.

En del ny musik:

Först vill jag göra en shoutout till artisten “Hats”, vilket brilljant namn och vilket skönt sound dem har(ganska Lo-fi och med en gnutta niottiotalsdrömmar men på ett bra sätt). Deras EP Hide Away släpptes nu i februari, min favoritlåt hittills har varit “Let me in”. Bandet består av två bröder som fortfarande pluggar loss(som jag med skillnad att de är begåvade).  

Mitt andra nya tips är Mario Airlines - Razor1911 Keygen Edit ursprungligen av Dubmood, hittade den här godbiten för någon vecka sen och vi glömde helt enkelt ha med den på vårt “8-bitars/tv-spels”-tema som vi hade för ett tag sen.

Förvånansvärt lite googlande behövde för att hitta den här bilden

En del gammal musik:

Här kommer mest ett tips och det var inte speciellt gammalt, men jag vägrar att skriva om mitt bloggupplägg. Bandet heter iaf Metronomy och är londonbaserat och kretsar främst runt en snubbe som heter Joseph Mount. Deras senaste skiva Love Letters tycker jag har varit grym, enkla melodier och melankolisk sång, en höstskiva helt enkelt. Deras tidigare skivor är mer experimentella och jag tycker inte om dem speciellt mycket.

PK (Metronomy)

En del jazz:

Spam-Boo-Limbo som Esbjörn Svensson trio sa, får börja min lilla jazzkolumn. Raskt vidare till min favorit jazzpianist Bill Evans, av honom får ni en tolkning av M.A.S.H. themet.

Sen får vi ju inte glömma Monica Zetterlund som spelade med Bill Evans i den här låten: It Could Happen To You.

Bill jazzar på

PART 2: RICHARD

Person nr 2 i den här bloggen, Jag Richard, som typ är student fortfarande men ändå inte alls, har också väldigt fullt upp för tillfället och jobbar med olika saker ungefär klockan 9.00-21.30. Musiken som flödar olika spelare och dylikt är ganska varierande. När jag är hemma och skriver något mejl/ansökan/allmän klagan så lyssnar jag mycket på Vitesse. Inte 80-tals-rockgruppen utan 00-tals-synth-artisten. Speciellt skivan What Can Not Be, But Is... är grym! På den finns t.ex. en helt sjukt bra cover av Springsteens "Unsatisfied heart". Här har ni den på youtube också om ni vill kicka igång den medans ni läser vidare.

Vidare, när jag går till min ateljé lyssnar jag just nu på vad som ryms i min gamla vackra MP3-spelare från Creative, som håller än trots alla strapatser den varit med på.

Creative Zen Stone Plus. Tål att tappas från 10 meter ner i asfalt, ligga ute i fukt i en vecka, kan förvaras i mun. Batteritid typ två veckor.

Iallafall, jag har inte bytt ut musiken på den på ett tag - så i morse lyssnade jag t.ex. på skivan From the Valley to the Stars av Perro Del Mar. Väldigt bra, fortfarande!
Väl framme i ateljén är det lite beroende på vem som är inne och vad de vill lyssna på. T.ex. har Iggy Pops nya radioprogram på BBC rullat friskt. Men idag fick jag bestämma lite och då kördes denna på repeat. Typ världens bästa låt. Vet typ inget pm bandet, hittar de inte på spotify. Men iallafall, let's give it up for.... Moses med "Black Man"!

Det var allt för mig/oss. Här har ni veckans lista, med lite av det som nämnts i veckans avsnitt. Hörs om en vecka. Ha det helt fantastiskt.

klicka----> ONSDAGSMUSIK V.44!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vecka 43: .

Minimalism

Beatrice Eli

                                                         Flowers from the man who shot your cousin

Vecka 42: Albin A

Onsdagsmusik är ju en musikblogg i pereferin. Vi kommer aldrig bli PSL och vi kommer aldrig att få skriva för Gaffa. Vi är inte bra nog, helt enkelt. Men vi är ihärdiga. En person som uppskattar detta är vår gemensamme vän Albin A (ifrån Skara). Han läser varje inlägg och lyssnar igenom varje lista.

Här har vi en bild på Albin med sin bananhäst

För ett tag sen så nämnde han att alla våra gamla listor försvunnit från Spotify, eller iallafall från hans mobil. Så, den här veckan blir det helt enkelt en Onsdagsmusik Revisited - med fungerade länkar till ALLA GAMLA LISTOR. Det finns mycket gött som har nämnts och glömts, så varför inte färska upp minnet helt enkelt och lyssna på Postapokalyps-veckan, veckan då Johan var sjuk och bloggen tillägnades just hans sjukdom eller kanske helt enkelt Kärlekslistan.
Håll till godo, här är dem:

Onsdagsmusik v.41 : Musikkaos
Onsdagsmusik v. 40: Ett hjärta kan gå i 8 bitar
Nytt till onsdag (hittills osläppt playlist)
Onsdagsmusik v 25
Onsdagsmusik v 24, Läsarnas val
Onsdagsmusik v 23
Onsdagsmusik v 22
Onsdagsmusik v 21: Den nya horisonten
Onsdagsmusik v. 20; Johan är sjuk!
Onsdagsmusik v 19
Onsdagsmusik v 18
Onsdagsmusik v 17
Onsdagsmusik v 16
Onsdagsmusik v 15 : 'The best of' edition
Onsdagsmusik v 14
Onsdagsmusik v 13
Onsdagsmusik v 12
Onsdagsmusik v 11
Onsdagsmusik v 10
Onsdagsmusik v 9
Onsdagsmusik v 8
Onsdagsmusik v 7

Lite ny musik ska vi dock hinna med såklart:
Först ut är den här chillremixen på Phoenix låt Fences, den som repar skivan den här gången är LeMarquis, tryck här får en youtubelänk: HÄR

Inte Phoenix Fences, detta är ett staket.

Svenska bandet Steget, har släppt ett nytt album som låter väldigt mycket som det gamla albumet, detta gör inte så mycket däremot då det förra var väldigt bra. Lyssna in båda här: Allt av Steget

Den här bilden är inte heller speciellt relaterad till det vi pratar om.

Detta var allting för den här veckan, chilla crazy och kom ihåg, det finns en Albin ijalla!

Vecka 41 : More is MORE

Skärp dig, Ludwig Mies vad der Rohe!

Efter förra veckans tema “Less is more” fick vi en del kritik ifrån en våra läsare i stil med “hey douchebags, ni vet väl att less is less och more is more”. Eftersom vi inte vill peka ut någon för deras kritik så kan vi kalla honom Anders Andersson. Trots att vi inte oftast lyssnar på någonsorts kritik och mest gör som vi själva vill har “Anders” denna gång fått oss att lyssna och dessutom ändra oss. Denna veckans tema är därför More is MORE och kommer handla om musik som är intensiv och stökig.

Först ut är svenska Dirty Loops som blev virala med en youtube-cover av Lady Gagas Just Dance. Bandet är uppbyggt på trummor, en blandning mellan ganska jazzig bas och slap bass och sköna synthmattor. De är ganska svåra att prata om då de blandar fruktansvärt många musikstilar(fusion…) därför radar vi upp våra tre favoriter från deras första och senaste album Loopified som släpptes i maj. Deras manager är Andreas Carlsson(idoljurymedlemen) vilket jag tycker är lite roligt för jag trodde verkligen inte att han sysselsatte sig med musik mer än att klaga på den. Kolla in låtarna Lost In You, Hit Me eller Sexy Girls.

Är detta framsidan till en ny Twilight-film? Nä, det är ju bara det intensiva bandet Dirty Loops!

Nästa band som fortfarande är relativt okända är KOTA som är en förkortning för Kids Of The Apocolypse, en anledning till att de är okända är att de hittills inte har släppt någonsomhelst info om sig själva. Deras soundcloud säger att de är baserade på Grönland och på deras fruktansvärt snygga hemsida (kidsoftheapocalypse.org) finns heller ingen information.

Vi diggar KOTA:s estetik.

Någotannat vi uppskattar är deras snygga musikvideor och deras massiva ljudbild. KOTA blandar evighets-tunga beats ackompanjerat med brass med brytningar där vackert pianospel tar över.
Hur kommer sig det då att KOTA är med på veckans förslag, jo det är första gången på länge jag har fått gåshud av musik, nuff said! Kolla även in deras video till EMPIRE, genom att klicka HÄR. Vidare från KOTA till ett annat band vars namn ska skrivas i CAPITALS (iallafall på skivomslagen). Nämligen Göteborgs-baserade: GOAT. Där snackar vi intensiv, galen, stökig och asbra worldrockelectro. Om ni fattar vad jag menar. Antagligen inte, GOAT är svårt att beskriva i ord och måste upplevas. Lyssna först och främst på skivan World Music med låtar som Goatman och Golden Dawn. Här kan ni också se ett skönt live-framträdande med GOAT:

Ett band som vi aldrig trodde skulle nämnas i den här bloggen är Mr. Bungle. Men nu sker det. När läsarna bad om stökig musik så är de ett av de första som dyker upp i huvudet. De är egentligen mer stökiga än bra, men, “you asked for it” så att säga. På något sätt uppskattar vi ändå deras musik. Tempoväxlingar mitt i låtar, märkliga ljud, distade gitarrer, skrikiga och vrickade texter. Ta er an låtar som Egg och Stubb - A Dub från 1991 och checka relativt lycklig in på mentalsjukhuset.

Mr. Bungles skiva Mr. Bungle.

Mindre stökig, lika intensiv och mycket (alltså MYCKET) bättre är Dödens Dal. Musiken kan kort beskrivas som mörk, sorgsen, episk och fantastisk.  Dödens Dal är ett relativt nytt projekt av svenska Rikard Jäverling och Henrik Von Euler och ska enligt uppgift handla om en vän som har gått bort. Hittils har två skivor släppts; Gå ensam förbi horisonten och senast Korsa jord, luft, is. Båda skivorna är jättejättebra och de gör sig bäst genom att lyssnas på från början till slut, som man gjorde innan spotify:ering av våra liv, men om jag ändå ska nämna några enstaka låtar så får man inte missa Det Står Skrivet och Ögat I Nacken. Men som sagt, det är lite som att tipsa om en bra bok och sedan specificera vilka kapitel som är bäst. Bäst blir de som en helhet.

Omslaget till Dödens Dals debutskiva. 

Nu får vi nog runda av här i veckans Onsdagmusik, innan det blir så intensivt så vi imploderar av intensivitet. Intensitet?
Och innan vi tackar och bockar så måste ni ju ha länken till veckans spotifylista, där alla tips (som finns på spotify, KOTA får ni nog söka efter själva med ljus och lykta) finns samlade:

-------------------------->Onsdagsmusik v.41 : Musikkaos

Allt gott, HÖRS nästa vecka!
Pussar
Rille & Jojje

Vecka 40: Less is more

Känner ni inte ibland att musik är lite för polerad, lite väl mycket upplösning i ljudbilden. För ibland är man inte speciellt sugen på att lyssna på det mest välklingande ljudet, ibland ska det vara lite smutsigt, kanske tillochmed något avbitifierat(pax på det här ordet). Kanske tycker du att det var bättre förr när elgitarrmelodierna i Mega Man II fick dig att rysa. Ljudet av när ditt NES var igång och eller tillochmed när du satt i baksätet i bilen med ditt gameboy. Kanske får pulsbreddmoduleradefyrkantsvågor från Commodore 64 dig att vakna till? Denna onsdagen tar vi upp 8-bitarsmusiken, både klassiska stycken men också nyare låtar från chiptune-eran.

Vi börjar med en 8-bits remix av Becks låt E-Pro kallad Bad Cartridge, vilket har blivit remixad av svenska chipmusikern Paza Rahm, videon är arkadinspirerad men rätt dålig, dock fungerar kombinationen av Becks ganska dova och intetsägande röst bra med de relativt hårda blipbloppsen. Det finns några till 8-bitarsremixar på Becks låtar ifall man tycker den här härunder är najs: 

En annan modern 8-bitars-kompositör är Skip Cloud, som gör helt fristående låtar (alltså inte remixar). Det är roligt, galet, diggvänligt och bitvis (no pun intended) ganska tungt, och skulle kunna ha fungerat som soundtrack till gamla NES-spel. Hen finns lite överallt, på soundcloud, bandcamp och spotify. Den bästa låten jag har hört är från “Clouds EP” och heter Warrior.
Även “Tape” från 5-spårsplattan “Helix” som kom 2013 är värd att lyssna på!

 Kid Icarus, en snubbe med vingar

Liknande musik, något mer ambient möjligtvis, görs av “The Icaurs Kid”, som givetvis är en referens till det klassiska  plattformsspelet Kid Icarus som släpptes till NES 1986. En rolig anekdot angående det spelet är att för att komma till sista banan så kan man skriva in lösenordet Duvans Mammor Kommer Bortot. Exakt så. På svenska. Det är möjligt att det finns någon logisk förklaring till detta men jag vet det inte.

Direkt från ökenplaneten

Iallafall, The Icaurs Kid släppte sin självbetitlade skiva 2010 och den är som sagt skönt ambient för att vara 8-bit-blipp-bloppig - det är väldigt välkommet.

Lyssna på The Icarus Kid – Muramasa, tillexempel.

Vidare till ett band som inte är 100% 8-bit, men som ändå flörtar mycket med gamla spel och Sci-Fi-filmer och annat nördigt - Desert Island. Dessa Finländare gör väldigt lyssningsvänlig, club-chipmusik. Här har ni två förslag av deras musik!
Desert planet – Return Of The Ninja Droids
Desert planet – Asteroid Hopper

Förutom både både remixar och nya artister så måste vi givetvis ta något från själv tv-spelsarkivet, NES-spelet Journey to Silius var först tänkt att vara baserat på första Terminatorfilmen men filmbolaget drog sig ur innan det skulle släppas och storyn fick snabbt skrivas om. Spelet är kanske inte är direkt känt för att vara jättebra men musiken är gudomlig. Lyssna in en del av soundtracket här: Journey To Silius - OST.


Med det så avslutar vi veckans nostalgitripp/upptäcksfärd och kom ihåg, onsdag är bara en vecka iväg!

Ps. Spotifylänk med lite låtar