Vecka 10: Udda och Obegripliga språk

RICHARD SÄGER

Först och främst; Vi testar en ny banner på bloggen här, vi tänkte att det är kul att byta lite. Just nu blev den väldigt liten, vi är ganska dåliga/och har inte tid med att designa bloggen optimalt just nu. Loggon är iallafall tecknad av min bror och tillika serietecknaren Carl Krantz - besök gärna hans blogg genom att klicka på namnet.
----------------

HALLÅ! Richard här - hoppas att ni har haft det bra sen sist!

Idag är det fjärde veckan som vi skriver i den här bloggen, tack alla som läser och som hör av sig – ni är bäst. Det verkar till min förvåning finnas någon typ av intresse för bloggen och det är såklart fett roligt.

Denna vecka har jag och Johan återigen kommit överens om ett gemensamt sorts tema, den här veckan ska vi skriva om musik på språk som man inte riktigt behärskar.
För visst är det ju så att vi i Sverige mest lyssnar på musik på svenska och engelska, men det finns mera saker där ute i vida världen. Nu finns det säkert många av våra läsare som behärskar dem språken som musiktipsen handlar om, men hoppas ni diggar det ändå.

Mitt första tips är franska bandet Poney Express och framförallt deras debutskiva Daisy Street från 2008. Den är sjukt poppig och glad (men ändå med något underliggande vemod, svårt att förklara om man inte hör den). Den känns tidig sommarmorgon. Jag rekommenderar den varmt, jag tror man gillar den om man gillar svensk indiepop såsom t.ex Billie the vision & the dancers, Vapnet och The Tough Alliance. Det finns vissa likheter. Deras senaste skiva, Palladium, som kom 2010, har jag tyvärr inte hunnit lyssna på så mycket än – men den är säkert bra den med.

Kolla också in deras sköna video till låten Le Petits Matins HÄR!

                                             Poney Express – Daisy Street, riktigt snyggt omslag tycker jag också

Devendra Banhart är också värd att nämna, han sjunger både på engelska och på spanska (eller om det är portugisiska - nån läsare som vet säkert?), och jag gillar båda språken i hans sånger. Men för att höra den spanska sången, kolla t.ex. upp låtarna Santa maria de feira eller Luna de margarita från skivan Cripple Crow.

Jag måste ju såklart också nämna Kraftwerk och deras låtar på tyska. Till dem flesta finns det ju mera kända versioner på engelska, men jag får nog säga att jag föredrar de tyska. Sedan får jag erkänna att jag inte har lyssnat så mycket på Kraftwerk som jag skulle vilja ha gjort, det har helt enkelt inte blivit så – förhoppningsvis något att ta upp i framtiden. Men kolla upp Das Model HÄR - mäktig.

(På det tyska spåret måste jag också flika in en grej som egentligen inte är bra alls – Alexander Marcus, men det är fascinerande. En kompis visade mig hans videos för några år sedan och jag har kollat på dem några ggr nu, och jag kan fortfarande inte fatta vad fan det är jag kollar på. Tydligen så var han en framgångsrik DJ i Berlin som tröttnade på hela den grejen och började istället göra extremt konstig musik med extremt konstiga videos. Kolla t.ex. upp Papaya, om du tycker det är skit så håll ut tills 3 minuter in i videon, då blir det läskigt på riktigt.)

Alexander Marcus är bland det märkligaste jag sett

Nu kan man ju oftast förstå lite norska när man är svensk, men allt förstår man verkligen inte. Därför vill jag tipsa om just norska elektropopbandet Casio Kids, som jag och Johan av en slump såg på Arvikafestivalen (R.I.P.) 2009 – en extremt intensiv konsert där bandet dansade runt i stora djurkostymer på scenen. HÄR är en video någon lagt upp på youtube från spelningen. Deras bästa skiva är enligt mig Fück Midi! som till stor del är instrumental men bandet sjunger också på både franska, norska och engelska. När jag hade grova sömnproblem hösten 2009 så brukade jag lyssna på låten Bagamoyo på repeat i feta lurar – en av få låtar jag någonsin kunnat sova till.

För att knyta ihop påsen i den här bloggen ska jag återigen avsluta isländskt så att säga, det skulle helt enkelt inte fungera att inte skriva något om Sigur Ros. Deras skiva Takk... från 2005 är så jävla grym. Det är säkert de andra också, men jag har alltid liksom nöjt mig med den.

Det finns ju såklart en miljon tips till därute, men nu räcker det för mig den här veckan!

Över till – ni vet vem vid det här laget – JOHAN! 

JOHAN SÄGER

Tack Richard.

Tjena, idag så är det musik som är fin trots att man inte förstår ett dugg av texten. 

Nu kanske ni tror att jag pratar om Kent men nej det är inte obegripliga texter utan texter på obegripliga språk som ska avhandlas i veckans onsdagsmusik.

Idag pratar vi inte om dig, Jocke Berg!

1. Först tänkte jag prata om Yelle, ett franskt band som spelar electropop. Jag har mest lyssnat på deras senaste skiva Safari Disco Club som är mycket mer melodisk och ett lite mer "moget" sound än deras första skiva Pop Up - De Luxe. Det har gjort en del remixes på deras låtar och mest känd är nog Madeon´s remix på Que Veux-Tu som HÄR dansas till av youtube-fenomenet Nathan Barnatt. En annan rolig grej (förutom Nathans sköna fuldans) är att Yelle har gjort en cover på Robyns Who's that girl fast på franska, en skön cover helt enkelt - kolla HÄR!

2. Mitt andra tips är att man borde lyssna och definitiv se D.A.F. (Deusch-Amerikanische Freundschaft) som jag och Richard såg i somras. Jag har egentligen inte lyssnat jättemycket på dem mer en den klassiska Der Mussolini, fast min personliga favorit är den lite mer okändaPrinzessin. En rolig grej är att jag råkade somna mitt under konserten för att jag hade sovit lite för lite och dansat en aningen för mycket(typiskt festivalproblem). Så om ni ska se D.A.F någongång, se till att sov innan så ni inte råkar missa det.

DAF då det begav sig

3. Nu ska vi helt byta spår och slänga in lite sköna rytmer från Kuba! Tänkte att jag tipsar om Buena Vista Social Club som är inspirerat av hur det lät på "members only" Buena Vista Social Club på 40-talet i Havanna. Själva bandet består av bland annat några av de som uppträdde på klubben under dess storhetstid. 

4. Och från Kuba drar vi till Japan. Jag tipsa för några veckor sen om Alphavilles Big in Japan och någon som är det är Shugo Tokumaru fast han har även lyckats slå internationellt med sin indie-pop som är inspirerad av traditionell japansk musik. I sina inspelningar har han använt ungefär 100 olika traditionella och moderna instrument och han spelar alla själv. Hans senaste skiva heter Port Entrophy och jag tycker den är en fullträff. Däremot kan jag inte riktigt sätta fingret på vilket band hans musik liknar, om du har en aning så svara gärna det i vårat kommentatorsfält.

Fantastiska Port Entropy av Shugo Tokumaru

Det var allting för mig och Richard idag. Hoppas ni har haft det trevligt och att ni tar o tittar förbi nästa vecka med!

Stay tuned
Wednesday is just a week away

Kolla också in spotifylistan med allt gött från denna veckas inlägg + annat mys;
>>>Onsdagsmusik v 10

Veckans fråga: (som vi förövrigt glömde bort att ställa förra veckan...); Vad är det bästa just DU vet på ett språk DU inte fattar?