Vecka 9: “Hip Båt”

I´m on a BOAT! Denna onsdag är en speciell dag, för ett tag sedan så fick vi vår 50e like på vår facebooksida. Helt klart en milstolpe, sen dess har vi på onsdagsmusik velat göra något speciellt för denna 50e person och idag är denna dag. Därför så är det Carl-Philip som idag väljer tema och även gör ett gästinlägg. Det tema som Calle önskade var givetvis hip hop och båtar. Vi på onsdagsmusik har tolkat detta som en kombination och antagit utmaningen. Men först så får Calle ordet:

Enda ickesexistiska båtbilden när man söker på hiphop+boat+yacht

Gästbloggaren

Hej Onsdagsmusikare! Idag är det jag, Carl-Philip, som får gästblogga. Varför? Jo jag blev den ärade 50e följare på deras facebooksida! Skamligt, tycker jag, att de inte har fler följare som de såklart är värda. Så jag tycker ni kan börja med att ta en minut och glida in på deras facebooksida och slänga in en like!

Kul att få gästblogga är det i alla fall! Mitt första blogginlägg någonsin. Känd för att särskriva så jag vill inte veta av några sådana kommentarer.

Jag funderade lite på vad jag skulle ha för tema på detta inlägg. Tyvärr har mitt musiknördande försvunnit lite det senaste året. Så jag började fundera lite på när jag njöt som mest av musik genom mina år. Kom fram till att det har varit under somrarna i vår båt. Vår båt har en stor baslåda. Därför har det alltid blivit lite mer musik åt hip hop hållet eller bara något med mycket bas i. Därav temat Hip båt (ordkombo som Johan ska ha all cred för!).

Första låtarna som jag direkt kopplade till mitt tema är (utom den självklara”I´m on a boat” ) Lupe Fiasco – Sunshine. Det har alltid varit något speciellt att vara ute på sjön, spela lite kort med några kompisar och sen höja volymen när den här slår på. Kanske är något med namnet som passar in bara, vet inte.

Listan är lite lång för att nämna alla låtar och det var verkligen svårt att sålla. Men om man som jag gillar en låt med sådär sanslöst mycket bas i så ska ju Dead prez – Hip Hop helt klart nämnas. Denna låt fick alltid hela båten att vibrera. Låten skapade till och med så mycket bas att vattnet började vibrera. Detta är den enda anledningen till varför jag ramlar på wakeboard. Så därför bevisar jag att faktiskt vattnet vibrerade med bilden nedan.

Calle på brädan!

Nu måste jag tyvärr avrunda. Om ni vill lyssna på en låt som jag hade på repeat runt 8an så är det Hey mama av Kanye west som gäller.

Jag tackar för mig. Detta var kul! Tror inte att grabbarna brukar köra så mycket hip hop så hoppas att ni gillar spellistan.

Ha det bra så länge!

/Carl-Philip

                                                                                      

PS. denna youtube video kan inte undgås under detta tema! DS.

Johan Först ut är givetvis Lonely Islands I´m on a boat, vilket känns nästan lite smutsigt för att den är så given på den här listan. Detta är väl antagligen en av de första Lonely Island hittarna,  Nedan så får man se videon till denna.

När nu I´m on a boat är avklarad blir det plötsligt svårare, det är mer Richard som är hihop-specialisten och jag är mer av en cykelperson när det gäller transportation. En annan person förutom mig, Calle och Richard är ju Notorious B.I.G.(snygg övergång) och han gjorde låten Hypnotize vilken egentligen inte handlar så mycket om båtar utan mer om öh hiphopgrejjer, däremot så i videon får man se not BIG i en riktigt skön miami-lifestyle speedboat. Se nedan för att titta in lite old school hiphop.

Sist ut från Johans tips är skivan B.O.A.T.S II  #METIME av 2 Chainz, mest för att skivan heter något med båtar, har lyssnat loss lite och inte hittat något som handlar just om båtar men här kommer en topp-3 Johan lyssnar på en hiphopskiva:
1. Black Unicorn – 2 Chainz, Chrisette Michele, Sunni Patterson
2. Feds Watching – 2 Chainz, Pharrell Williams
3. Mainstream Ratchet – 2 Chainz

Richard kommer här in klockan 23:30 på Onsdagen och ska börja skriva och posta inlägget på en halvtimme med allt vad det innebär. It is ON!

HipHop och båter känns ju som en ganska flummig och rätt kontrastrerande ämnen, men jag tänker direkt på “212” av grymma Azelia Banks. Låten är en riktig fuckoff-dänga till haters och andra, och i den rappar hon till och med “This ship is mine - MINE!”  Ja, jag fattar att det inte är en båt i bokstavlig mening, men snälla - ge mig lite spelrum här.

Banks i cool tröja och allmänt cool!

Vidare sådär i rödaste rappet som vi befinner oss i, jag har sedan länge skippat 00:00-gränsen, förresten, så är här den instrumentala men ändå hiphopiga Fresh Off The Boat med Trampboat, som jag tror kom typ 95.

Nu får jag nog skippa båt-temat tyvärr, men det kommer inte hindra mig från att välja mina fetaste hiphop-låtar:
1. Da Youngsta's – Crewz Pop - En underbart fet låt besjungen av en bortglömd 90-tals-barn/youngteen-trio som inte slog lika hårt som Kriss Kross. Men, de är sjukligt mycket bättre. I denna låt gör också Naughty by Nature ett gästspel, bara en sådan sak. Kan tipsa vidare om videon som är ett mästerverk i sig: 2. Silvana Imam – Svär på min mamma - Imam har under 2013 och -14 seglat upp på den svenska hiphop himlen och det är fett. Ofta lite laidback-rap men med hårda texter. Vi här på Onsdagsmusik spår en ljus framtid för Imam och hon gör dessutom hela hiphop-himlen ljusare. Snoop spelade förresten hennes musik när han var och DJ:ade i Göteborg.

Silvana är cool

3. Eazy-E – Boyz-N-The-Hood - Inte lika nyanserat och smart som Imam men fan vilken låt det här är. Detta är den censurerade verisionen. Sök på youtube för den andra.

4. Zacke – Mammas nya kille - Också svensk hiphop. Asrolig låt, feat. Frej från Maskinen/Slagsmålsklubben/Far&Son och så vidare. Låten beskriver ett barns känslor inför sin mammas nya kille.

5. Onyx – Slam - Den argaste hiphopgruppen. SLAM!

Onyx

6. Naughty By Nature – Hip Hop Hooray - Nästan lika fet som Da Youngstas!

7. Public Enemy – harder than you think - Japp. Beskriver väl veckans tema också.

SÅ!  Det var det, ha en go hiphoppig vecka både på båtar och på land!

/Rilsan och Jöjsen

Här har ni veckans tunga spotifylista, BOYAAA: Här finns såklart alla låtar och så: Onsdagsmusik v.49: "Hip Båt"

Ps. 

Vi gillar gästbloggare, hör av dig om du är sugen att ge onsdagsmusik just din personliga touch!

ds.

Vecka 8: The classic top 3

Det var inte bara musik som var bra 2005.

Kära läsare denna veckan ställer vi oss frågan vad för låtar lyssnar jag fortfarande på(ibland) som jag lyssnade på för tio år sedan. 2005 var året då youtube öppnade upp portarna, den sjätte Harry Potterboken släpptes och påven Johannes Paulus II kolar av. Ett helt klart händelserikt år då jag och Richie Rich fyller 16 år, vad lyssnade man då på för musik? Här får ni svaret i två stycken topp tre-listor, vad fan var bäst 2005? Johans Lista.

3. John Legend – Ordinary People, i min ungdom lyssnade jag mycket på John Legends skiva Get Lifted som var riktigt skön har jag för mig, den låten som stannat kvar längst i mitt minne är Ordinary People som handlar om just vanliga människor och kärleken, alltid kärleken.

2. Jamiroquai – Soul Education, när jag var 15 så introducerade Dan mig till den brittiska soul/funk/acid/disco-artisten Jamiroquai, något som totalt förändrade min musikhorisont. Jag hade svårt att välja vilken låt som skulle symbolisera Jamiroquais storhet men det blev Soul Education mest för de sjukt sköna stråkarna under hela låten.
1. Tiger Lou – Oh Horatio, på något sätt är det här min ungdom. Kan inte tänka ens hur många hundratals gånger som jag lyssnat på den här låten eller sett videon som jag länkar till här nedanför:

https://www.youtube.com/watch?v=dCxtgTlt3ao

Tiger Lou! Färglada boys.

Richards lista

3. Millencolin – Vulcan Ears runt 15-16 års ålder rörde jag mig i något Metal-skatepunk-träsk. Även om det inte är något jag sysslar med idag, så finns det ändå godbitar sm jag gillar för andra skäl än nostalgiska. Den här låten av Örebropunkarna Millencolin är en sådan. Bandet existerar fortfarande, men gjorde sin sista okej skiva 2002. Vulcan Ears är från 1995 och från skivan Life on a Plate vilket är en fantastisk samling svinkorta skejtpunklåtar.

2. Randy – X-Ray Eyes vi går vidare ned i detta träsk med ett annat svenskt band - nämligen Randy. Idag tycker jag dem inte är jättebra, förutom just den här låten. Den blir jag fortfarande pepp av när den shufflas fram, även om den handlar om en familj i splittring och så.

1. Cake – Commissioning A Symphony In C CAKE är ett band som jag upptäckte runt den här tiden, och det markerade egentligen mitt intåg in i popvärlden, ut ur metal-träsket så att säga, och således antagligen det viktigaste bandet någonsin för mig. Vissa av deras låtar har också inslag av rap, vilket jag tror har fört med sig att jag idag uppskattar gammal skön 90-tals hiphop.
Jag lyssnar ganska mycket på CAKE nu för tiden också, och jag har säkert tipsat om dem någon gång i bloggjäveln innan. Iallafall, detta är den låten jag föll för hos dem och en av deras bästa. Från näst bästa skivan.

CAKEs näst bästa skiva enligt Richard

Det var allt för idag. Tack och hej. Skriv gärna i kommentarerna eller på FB vad ni brukade lyssna på i tonårens mellanskede eller så. Puss. Jolle och Rijje. OCH DU HÄR HAR DU VECKANS LISTA MED ALLA LÅTAR SOM NÄMNTS FÖR HELVETE:
onsdagsmusik v.8: topp 3 classics

Vecka 7: Spiritualitetens toner

Som en slags ‘homage’ till att en av skribenterna, Jag - Richard, har rakat av sig håret ska vi nu ta oss an spiritualitet och musik. Det är ju vanligt att man rakar skallen när man är på en andlig resa, och to be fair så är ju den anledningen bättre än den kanske allra vanligaste anledningen till att man drar snagget vilket vi inte ska besulda bloggen med att ens nämna. Vi ska försöka att inte snöa in på New Age-piss och diverse porlande bäckar, vi tror att det finns feta spirituella låtar därute också.

Lets get spirituel

Religion förknippas ju ofta med spiritualitet och därför tänkte vi här langa den sköna judiska folkviskan Hava Nagilia. Kletzmer och dansvänlig och inte så lugn som annan spirituell musik kan vara. Vidare kan ju nämnas Yusuf Islam (fd Cat Stevens) som kände behov av mera spiritualitet och konverterade till Islam. Sedan hans konvertering är låtarna mera spirituella, t.ex. Whispers From A Spiritual Garden från skivan An Other Cup, som är hans första skiva som muslim. Det är cool skiva, och roligt är ju att det är en tydlig tillbakablinkning till hans tidigare skiva “Tea for the Tillerman”, från 1970. Faktiskt så kan man i konvolutet på “An Other Cup” se en LP skiva ligga på ett bord på ett café… och visst är det för “Tea for the Tillerman”, om man kollar noga. Obs -> detta har jag faktiskt hittat själv då jag äger “An Other Cup” i fysisk form. Jag har ej googlat detta för att kolla om det är sant men ni får ta mitt ord på det.

Jag googlade Richard, var fan är skivan???

Nåväl, nog om religionen. Det finns ju andra typer av spiritualitet, som att bara stirra upp i natthimelen och lyssna på något som gränsar till det meditativa. Här är det lätt att snöa in på New Age-flum som det nämndes i första stycket, men det finns annat också.

Hoppas ni förstår referensen...

Exempelivs Eluvium, som egentligen heter Matthew Cooper. Han skapar långa ambienta musikstycken som gör att man börjar tro på rymdspöken. Lyssna t.ex. på den fantastiska Indoor Swimming At The Space Station eller varför inte Prelude For Time Feelers. På samma linje kan också nämnas The Dreamer Slept But Did Not Dream av Darshan Ambient, som jag nog nästan skulle kunna somna till. Något mera poppigare men ändå lika starkt är Daylight Goodbye av Message To Bears. Nynningar i falsett och bara mys.

Relaaaaax

Nu lämnar vi avslappningsdelen av bloggen och går vidare till lokalpatriotism!

Moi Johan bor för tillfället i Linköping, en stad där forskning möter raggare, en stad där hockeylaget är det enda vi har gemensamt(och de flesta inte ens det). Dock finns det en sak som alla på ett spirituellt sätt tycker om mer än det verkligen förtjänar och det är Winnerbäcks musik. Lars är stadens son och undantaget som bekräftar regeln att ingen är frälsare i sin hemstad eller vad det heter(tror tillochmed han har en lokalbuss namngedd efter sig). Jag hade själv en Winnerbäckperiod och det är väl inget jag är överdrivet stolt över men jag har ändå ett par favoriter från den tiden. Framförallt skulle jag säga att skivan Kom är topp, speciellt låten i Stockholm som är en skön satir i jämförelse mot hans senare låt Stockholms kyss som var fett mycket sämre. Man måste dock beundra Winnerbäck för hans otroliga effektivitet, han kan ju ibland spotta ut två album på en vecka, något som ändå är väldigt coolt trots vad man tycker om hans musik.

Klipp dig Winnerbäck!

Spiritualitet är ju ofta sammankopplat med naturen och några som just använde naturen och framförallt naturens ödslighet var det danska bandet Efterklang. Inför sin skiva Piramida gjorde de en expedition till en övergiven gruvby i norra svalbard(cirka 100 mil från nordpolen) där de spelade in ljudklipp från byggnaderna  som naturen hade tagit tillbaka. Detta för att sedan skapa låtar baserade på dessa ljudklipp. Favoriter från denna skiva är The Living Layer – Efterklang och Hollow Mountain – Efterklang. Ska även finnas en film gjord om expeditionen som heter The Ghost of Piramida.

Tack för att du kom såhär långt i texten. Här är veckans spotifylista Onsdagsmusik v.6: Spiritualitet

Vecka 6: Onsdagsmusik revisited

Idag tar vi med er på en tidsresa tillbaka till det första onsdagsmusikinlägget. En tydlig skillnad från dagens inlägg är att vi då var seriösare, ägnade mer tid till inläggen och en likhet är att vi i stort sett lyssnar på exakt samma musik nu som då för 2 år och 51 veckor sen. Här nedan kommer inlägget från onsdagen den 15 februari 2012, lätt värt en läsning.

RICHARD SÄGER

Hej och välkommen till det första riktiga inlägget från våran sida!

Den här veckan, första veckan, (vecka 7) tänkte jag tipsa om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

För ungefär 3 år sedan tipsade min gode vän Gustav (som förövrigt är sångare i det eminenta synthpop-bandet Gentle Touch) om Magnetic Fields fantastiska musik. När jag hörde dem så tycket jag det var konstigt att jag inte lyssnat på dem tidigare, för det är exakt min musiksmak. Hursomhelst, de senaste 3 åren har jag lyssnat otroligt mycket på dem. Framförallt fastnade jag mycket för trippelskivan (ja, det är tre skivor) 69 Love Songs. Ja, det är 69 låtar, och av dem är ungefär 65 sjukt bra.

69 Love Songs är väldigt synthig och fin. På bandets tre efterföljande skivor (i, Distortion och Realism) användes dock inga synthar. Alls. Detta var, efter vad jag läst mig till, för att bandets låtskrivare och för-det-mesta sångare Stephin Merrit helt enkelt var trött på elektroniska ljud och ville göra en ”no synth trilogy”.

De tre skivorna som ingår i 'the no synth trilogy' är förvisso bra, men når inte upp till den glans som 69 Love Songs har. Därför blev jag otroligt glad när jag läste att bandets nästa skiva, Love at the bottom of the sea, (se bild här nedan) som släpps den 6:e mars i år, skulle ha ett mera synthigt sound. Ingen låt på skivan kommer heller att vara längre än 3 minuter.

Första singeln Andrew in drag har nyss släppts och av den att döma låter det väldigt bra och väldigt Magnetic Fields. Precis som på 69 Love Songs vrids det och vänds på genusbegrepp, med mycket humor med i bilden. Texter som; ”The only girl I'd ever shag is Andrew in drag” byts i nästa vers ut mot ”Put him in a dress and he's the only boy I'd shag”, detta tycker jag är väldigt uppfriskande i en musikvärld som till stor del består av asdålig sexistisk R'n'B.

"Love at the bottom of the sea" släpps 6:e mars!

Som bonus vill jag också tipsa om Errors. Ett band jag såg live i somras på festivalen "MELT!" utanför Berlin. Just då brydde jag och mina festivalkompisar (t.ex. Johan som också skriver i bloggen) inte så mycket om dem, eftersom vi var extremt trötta och blöta i spöregnet. Men då vi behövde något uppiggande så hypade vi på vägen till spelningen upp dem till ”världens bästa band.” Och det är de ju inte, men efter att ha lyssnat in mig på senaste skivan Have some faith in magic, som faktiskt släpptes i år, måste jag säga att jag är väldigt imponerad. Ljuva synthslingor blandas med hårdare indierock, och hela skivan är egentligen som en enda lång trevlig låt.

Men om du, som jag och många andra, hör till spotifygenerationen och endast gillar att lyssna på enstaka hits, måste jag rekommendera Tusk och Blank Media.

Errors skiva "Have som faith in magic" imponerar.

En rolig kuriosa som jag fick reda på för några dagar sedan är att de tydligen är uppväxta, och lever och frodas i, samma stad som jag nu bor i. Det borde emellertid inte vara jättesvårt att se världens bästa band live en gång till, det är något jag ska försöka göra.

Det var allt för mig den här gången, över till Johan!

JOHAN SÄGER

Tack Richard och välkommen till onsdagsmusik. 

Jag heter Johan och är ,tillsammans med Richard, skribent på den här bloggen.

För att undvika att komma ifrån ämnet så läs första inlägget om ni vill veta mer om bloggen och om oss.
Det här är onsdagsmusiks första inlägg och då ska det handla om just musik(på en onsdag).

Idag till ära av mitt första blogginlägg ska jag gräva ner mig och dig som läsare i, något som jag verkligen gillar, 80-talsnostalgimusik.
För två år sen fick jag först höra tala om bandet Futurecop! som är en electroduo ifrån England som släppte sin första EP 2009, besatta av enhörningar, scifi och gammal anime. 

Deras egna sätt att se på sin musik är att (fritt översatt) "Tänk att rida en enhörning genom molnen mot norrskenet, under tiden man svingar en ljussabeln och simultant transporterar lyssnaren direkt till deras barndomstid och framtid". 
Rätt katigt men de lyckas bra med snabba elektromelodislingor och nostalgiska powersynth-ackord. Musiken är främst instrumental och soundet tycker jag liknar Daft Punk bitvis.
Anledning till att jag tar upp dessa just idag är för att de släppte sin nya skiva The Movie den 23e Januari

Förutom att man får känslan av att vara i en gammal scifi-serie från åttiotalet så är alla deras albumcovers i rätt anda, se nedan så förstår ni.

Nästa tips för lite åttiotalssound lyssnade jag själv först på igår då jag såg filmen Drive som utspelare sig just på åttiotalet, det årtiondet då jag och Richard är födda. Då Futurecop!:s skiva heter The Movie så är det passande att nästa tips är ett filmsoundtrack. 
Är nog en av de bättre soundtrack jag hört sen 500 days of summer. 
Se filmen och bli kär i musiken, eller skippa filmen och gå direkt på den här kompilationen vi tackar någon random spotifyanvändare för.

Jag fastnade dock mest för låten A real hero med College och Electric Youth.

Det här var det första musikinlägget från oss. Tack du som har läst!
Veckans fråga: Vad tycker du är bra synth?

Här är iaf Richard och Johans lista med det bästa ifrån veckan som gått, listan sammanfattar blogginlägget på något sätt, men kan också innehålla saker som inte riktigt nämnts i bloggen men som finns där mellan raderna! >>Onsdagsmusik v 7.

Stay tuned

Wednesday is just a week away!