Vecka 9: Kärleksveckan

RICHARD SÄGER

Hej hej! Richard här. Idag är det love in the air. Min medbloggare Johan har blivit facebookihop (och ihop på riktigt också, fast det var lite innan) med sin tjej, på samma dag som jag varit ihop med min tjej i två år. Detta måste såklart manifesteras i bloggen, det var faktiskt inte våran egen idé utan en kär läsare som hörde av sig och tyckte det. Och givetvis lyssnar vi på våra läsare! Kärlekslåtar it is!Vill du ge tips på vad vi ska blogga om går det bra att tipsa såklart, exempelvis genom onsdagsmusik@hotmail.com eller bara genom att kommentera på bloggen.

Till att börja med måste jag säga att jag aldrig lyssnat så mycket på kärlek-kärlekslåtar, mest har det varit låtar om krossade hjärtan och förhållanden som gått åt skogen som fallit mig i smaken, så som låtar av 

The Smiths, Jens Lekman, Magnetic Fields och Flowers from the man who shot your cousin. Även svenska Melissa Horn och Sibiria har ju gjort många starka sådana. Jag skulle nog kunna skriva 10 riktigt matiga blogginlägg om sån musik – men! Det håller inte nu när jag och Johan har det så trevligt på den fronten.

Mitt första tips får ändå bli något mellanting mellan polerna, dvs mellan det sjukt deppiga Smiths och kanske motsatsen, vad nu det kan vara. Beatles kanske. Iallafall första tipset är svenske Olle Ljungström  med låten Vi är som gjorda för varandra från den eminenta skivan En apa som liknar dig, från 2000. Jag tycker den är fin för att den beskriver att man kan gilla varandra fast man är olika.

Framsidan till "En apa som liknar dig" från 2000

Mitt andra tips är också svenskt/skånskt. För kanske 7 år sedan hörde jag bandet Björns Vänner första gången, då med låten Åkrar och himmel. Jag älskade den låten då och älskar den än idag. Länge hade jag bara den som mp3 på datorn, jag tror min bror fick den på någon bland-cd. Men ungefär 4-5 år senare kollade jag upp bandet mera, och köpte skivan Får ett eget liv, som är någon konstig post-splittring-skiva. På den finns iallafall fantastiska låten Anna Wennergren som jag tycker är ärlig och vacker. Den börjar t.ex. med textraden ”Jag är kär i Anna Wennergren år 2000 09 22, blåa ögon och svart krulligt hår”. En gång läste jag en intervju med sångaren där han sa att Anna är påhittad och att han bara ville att låten skulle verka helt ”verklig”. Men det skiter jag i – den är ändå sjukt bra.

Mitt tredje tips blir fan också svenskt. Jag vet inte varför det blir så den här veckan. (Jag har kanske hemlängtan?) Det är en låt som heter I love you, you imbecile av Pelle Carlberg, som för övrigt hade det bandet Edson på 90-talet. Den är väl egentligen lite som mitt första tips, att man kan leva med varandras downsides, och att man faktiskt kan gilla det också.

Pelle Carlberg är bra, du borde kolla upp honom om du gillar myspop!

Mitt fjärde tips är något helt annorlunda än de tre tidigare ganska indie-poppiga tipsen, jag vill slå ett slag för den ultrakommersiella, helt fantastiska låten från '86 – Lady in red med Chris de Bourgh. JAG TYCKER DEN ÄR BRA. Där tog jag förmodligen självmord rent karriärmässigt om man skulle få för sig att slå sig in på musikjournalistikbanan, men det är det värt – den ÄR bra. Ännu bättre blir den om man kollar på när Anders och Måns framför den HÄR. En gång framförde jag och Johan den faktiskt också, men det är en annan historia.

Det sista tipset behövs det inte skriva så mycket om, det blir helt enkelt All is full of love av Björk. Den är grym. Monumental men ändå ganska ambient. I videon är dessutom Björk en robot, kolla här.

Björk är värd att beundra

Det var allt för mig denna kärleksfulla vecka! Över till Johan!

JOHAN SÄGER

Johan här, nu kör vi!

Häromdagen så blev jag officiellt ihop med min tjej(alltså på facebook) och så firade Richie-Rich 2 år med sin tjej samma dag! Ett sammanträffande som vi ska fira med Tema Kärlek.

Kärlek är ju en fin känsla som det skrivits en himla massa låtar om. Då det finns så många låtar så kan det ju vara svårt att veta vart man ska börja.

Det problemet har inte jag däremot. Tänkte först visa en liten snutt ur Scott Pilgrim Vs The World, där Michael Cera spelar en låt till tjejen han tycker om, kolla HÄR

En film med ett skönt rätt punkigt soundtrack som till stora delar görs av det påhittade garagepunkbandet "Sex Bob-omb" som huvudkaraktären Scott spelar i.

Med det avklarat så tänkte jag tipsa om en riktigt bra engelsk singer/songwriter och speciellt en låt som jag tycker väldigt mycket om.

Första gången jag såg henne, spelade hon i Annedalskyrkan på Way out West och hon har nu släppt hela 3 album trots att hon "bara" är en 90a. Första låten jag ska tipsa om heter Goodbye England (Covered In Snow). Laura Marling har många fina finurliga texter som tex i den här låten sjunger hon : 

 

"And I tried to be a girl who likes to be used
I'm too good for that.
There's a mind under this hat" 

Såhär ser Laura Marling ut när hon spelar

2a tipset: I want a house  med Twin sister.

Man blir ju kär i den här enkla lilla låten. Som visar att man inte behöver krångla till den så himla mycket för att göra bra musik. Videon är gjord av en kompis till mig och Richard som pluggar konst i det stora äpplet.

3. I just want you av Hellsongs. Vet inte riktigt hur många som vet om det svenska bandet Hellsongs. De gör iaf. lounge-covers på hårdrockslåtar och det här är en cover på en låt från Ozzy Osbourne. Det är kul att de gör någonting nytt med en genre som jag själv har helt gett upp hoppet om. Bra blir det också. Första låten jag hörde från det här bandet var Run to the hills, som är deras bästa låt, men den är ju inte så kärleksfull så jag fick ta den här istället. 

Mitt sista tips är Magic Bus av The Who. En helt underbar kärlekslåt som är på gränsen till galenskap och handlar om hur en kille vill köpa bussen som tar honom till hans flickvän. Jag blir alltid helt glad av att lyssna på den här låten.

Det var allt för den här veckan. Tack David som bistod med temat och tack du som läste. 

Vill du vara med och påverka vad vi ska skriva om nästa vecka så skriv i vårt komentatorsfält eller skicka mail till oss.

Puss och High five!

//Johan

Stay Tuned 

Wednesday is just a week away

Veckans spotifylista med saker som nämnts i bloggen och andra bra saker >> Onsdagsmusik v 9

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

JOHANS FLICKVÄN GÄSTBLOGGAR

Ett litet gästinlägg såhär på den fina bloggen onsdagsmusik.

En liten favorit i kärlekslåtsdjungeln är Mer av dig med Joakim och Joel: 

http://www.youtube.com/watch?v=jEGO5jdecWI

Inte minst på grund av den riktigt mysiga videon med pojkar i pastellfärgade shorts och den utomordentligt fina känslan man får av den.

RICHARDS FLICKVÄN GÄSTBLOGGAR

Jag vill tipsa om Rickard Jäverlings skiva two times five lullaby. En skiva jag impulsköpte på second hand rea i skivaffären Mono i Glasgow. En fin och lugn skiva, speciellt när man har lite hemlängtan. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vecka 8: Två olika listor med fyra tips i varje! Bam!

RICHARD SÄGER

Den här veckan ser det ut som om jag och Johan skriver om olika saker, men vad gör det? Detta kommer fortfarande vara ett awesome inlägg, det är jag helt säker på.

Tack till alla som besökt bloggen förra gången, och till alla som har kommenterat! Fortsätt gärna med det och hör även av er på onsdagsmusik@hotmail.com

Iallafall, nu till saken. Jag fick lite kritik av en kompis efter förra inlägget att alla länkar gick till spotify – det är ju givetvis pisstråkigt för den som inte använder spotify. Detta ska jag försöka ha i åtanke i fortsättningen och i mitt inlägg här idag blir det andra sorters länkar också. En slags avspotifyering av bloggen.

Jag tänkte helt enkelt, rätt upp och ner, lista 4 musikvideos som jag tycker att man mår bra utav, på olika sätt.

1. Pet Shop Boys – Se a vida e (That's the way life is)
   Detta är en fantastisk låt, och tillika video. Jag brukar kolla på den när jag är stressad, när jag har någon deadline som kryper närmare och man känner att man inte under några som helst omständigheter kommer hinna klart. När den ”positiva stressen” förvandlas till ett stort ångestmonster i bröstet fungerar få saker lika bra som denna Pet Shop Boys-låt från 1996. Personerna i videon ser inte ut att ha några bekymmer alls, jag skulle kunna betala en stor del av mitt CSN för att bara kasta mig in där i ett par timmar.

   
   

   
   

   2. Ansiktet – Äckligt

   
   

   
   

   Okej, jag trodde typ aldrig att jag skulle länka till en R'n'B-låt. Men innan ni lämnar bloggen i protest så måste jag ge er en liten bakgrund. Ansiktet är ett projekt dels av Afasi från Afasi & Filthy, som också är en av grundarna till Maskinen. Jag får erkänna att jag tycker både Afasi & Filthy och Maskinen har gjort många bra och roliga låtar med smarta texter, som vänder och vrider på vad man är van att se inom olika musikgenres. Äckligt, med videon inräknad, ser jag som en parodi på ultrasexistisk r'n'b som jag också nämnde i förra inlägget. Estetiken påminner väldigt mycket om någon video av R. Kelly (förutom att de halvnakna tjejerna är utbytta mot killar). Texten är väl egentligen också det, men bara en mera ärlig variant. Jag tror inte man skulle höra R. Kelly sjunga ”Jag låg där naken och ängslig, baby” direkt. Roligt, tycker jag. Jag vet inte om jag gillar låten som låt, jag tror inte det – men tycker ändå att den är värd att uppmärksammas.

   
   

   
   

   3. Ok Go – White Knuckles

   Det här är ju ett band som lite slagit igenom med att göra coola one-take videos, de flesta av er har förmodligen sett den här videon till låten Here it goes agian. White Knuckles är en mycket välkoreograferad video med mycket hundar och en get. Behövs det sägas mer? Nej! Tycker jag, det är väldigt svårt att inte skratta när man ser den. Njut. Låten är också ganska tung.

   
   

   
   

   4. Jens Lekman – You are the light (by which i travel into this and that)

   
   

   Detta var den första Lekman-låten jag hörde, samtidigt som jag såg videon för många år sedan på ZTV. Jag gillar videons lågmäldhet, och när Jens kollar upp ur luckan på polisbilen i slutet på videon exploderar allt totalt i eufori, Iallafall för mig. Men sedan är jag ett väldigt stort Jens-fan också. Hans senaste släpp, EP:n An argument with myself är riktigt riktigt bra. Där fick ni ett litet bonustips i slutet på mitt inlägg. Ha det bra!
   Över till Jojje!     

   
   

   
   

   JOHAN SÄGER

   
   

   Tack Richard. Idag tänkte jag prata om musik som förtjänar en andra chans.
   För ungefär 2½ år sen så stod jag och Richard på ett fält bakom slottet i Kalmar och lyssnade på musik. Anledningen till detta var att Forever Young-turnén drog förbi där den dagen. Jag kom dit främst för att lyssna på Jakob Hellman och The Human League. 

   Dock var jag även lite sugen på att lyssna på Alphaville då man givetvis hört Big in Japan och Forever Young, två riktigt bra låtar.
   

   Där The Human League leverarade en av de bättre konserter jag sett så misslyckades Alphaville totalt. Jag blev besviken och dissade dem totalt.
   Nu 2½ år senare så satt jag i helgen och tittade igenom en kompis LP-samling och hittade just Forever Young-skivan och den var ju i stora drag helt episkt rakt igenom. 
   Det fick mig att tänka, det måste finnas fler än mig som har gjort samma misstag. 

   Därför tänkte jag tipsa om lite musik som man lätt har förbisett som bör ges en andra chans.

   
   

   1. Raymond och Maria. Ni kommer alla ihåg Ingen vill veta var du köpt din tröja, den blev hemsk då den spelades 800 gr/dygn. Men de har gjort så mycket mer. Deras andra skiva Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar tycker jag är riktigt bra. De har dessutom släppt en skiva på engelska nyligen då de har turnéat mycket i England, här är singeln, den heter The Fish Are Swimming Slower Every Year.
   
   
   

   

   
    2. Neil Young. Här är det väl snarare jag som har missat men efter att ha hört några av de senare skivorna där temat främst är dålig rock så hade jag gett upp Neil. I höstas hittade jag däremot den här klubbinspelningen som heter Neil Young Archives Volume I [1963 - 1972] från början av hans karriär. Jag lyssnade igenom den 3 ggr i rad när jag hittade den, nuff said!

   
   

   3. Experimentell dansk indie rock/pop. Det låter inte så himla bra. Men Efterklang lyckas. Ett band som är lätt att ha missat då de inte har fått så mycket uppmärksamhet i sverige. Lite melankoliskt är det, både musiken och dess brist på uppmärksamhet. Det här är deras senaste alster heter Magic Chairs.
   
   
   

   

   
   

   
   

   4. Ibland hamnar man på ställen man inte trodde man skulle dyka upp på. Tex en folkmusikfestival, där kan man stöta på band som Nordic (kolla Erik Rydvall – Metropol ) vilket jag gjorde i höstas. Helt klart annorlunda från allting annat man lyssnar på så är det ändå bra och är perfekt som bakgrundsmusik om man sitter och skriver musikblogg eller gör annat kul.

   
   

   Som en lite sista funderare. Är det inte jävligt tråkigt att vi inte längre använder oss av LP-skivor? 

   Albumomslag har ju helt spelat ut sin roll på något sätt nu när allt finns i molnet.
   

   

   
   

   (Kommer ni ihåg det här?)

   Tack för mig // Johan

   
   

   
   

   Veckans fråga: Vilket medium ska vi använda oss av tycker du?
   
   
   
   
   Stay tuned.

   Wednesday is just a week away
   
   
   Och just ja, här är veckans spotifylista med saker från blogginlägget, men som också KAN innehålla helt andra, mellanraderna-saker >>> Onsdagsmusik v 8

   
   

   
   

   
   

Vecka 7: Bögig Synth

RICHARD SÄGER

Hej och välkommen till det första riktiga inlägget från våran sida!

Den här veckan, första veckan, (vecka 7) tänkte jag tipsa om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

För ungefär 3 år sedan tipsade min gode vän Gustav (som förövrigt är sångare i det eminenta synthpop-bandet Gentle Touch) om Magnetic Fields fantastiska musik. När jag hörde dem så tycket jag det var konstigt att jag inte lyssnat på dem tidigare, för det är exakt min musiksmak. Hursomhelst, de senaste 3 åren har jag lyssnat otroligt mycket på dem. Framförallt fastnade jag mycket för trippelskivan (ja, det är tre skivor) 69 Love Songs. Ja, det är 69 låtar, och av dem är ungefär 65 sjukt bra.

69 Love Songs är väldigt synthig och fin. På bandets tre efterföljande skivor (i, Distortion och Realism) användes dock inga synthar. Alls. Detta var, efter vad jag läst mig till, för att bandets låtskrivare och för-det-mesta sångare Stephin Merrit helt enkelt var trött på elektroniska ljud och ville göra en ”no synth trilogy”.

De tre skivorna som ingår i 'the no synth trilogy' är förvisso bra, men når inte upp till den glans som 69 Love Songs har. Därför blev jag otroligt glad när jag läste att bandets nästa skiva, Love at the bottom of the sea, (se bild här nedan) som släpps den 6:e mars i år, skulle ha ett mera synthigt sound. Ingen låt på skivan kommer heller att vara längre än 3 minuter.

Första singeln Andrew in drag har nyss släppts och av den att döma låter det väldigt bra och väldigt Magnetic Fields. Precis som på 69 Love Songs vrids det och vänds på genusbegrepp, med mycket humor med i bilden. Texter som; ”The only girl I'd ever shag is Andrew in drag” byts i nästa vers ut mot ”Put him in a dress and he's the only boy I'd shag”, detta tycker jag är väldigt uppfriskande i en musikvärld som till stor del består av asdålig sexistisk R'n'B.

"Love at the bottom of the sea" släpps 6:e mars!

Som bonus vill jag också tipsa om Errors. Ett band jag såg live i somras på festivalen "MELT!" utanför Berlin. Just då brydde jag och mina festivalkompisar (t.ex. Johan som också skriver i bloggen) inte så mycket om dem, eftersom vi var extremt trötta och blöta i spöregnet. Men då vi behövde något uppiggande så hypade vi på vägen till spelningen upp dem till ”världens bästa band.” Och det är de ju inte, men efter att ha lyssnat in mig på senaste skivan Have some faith in magic, som faktiskt släpptes i år, måste jag säga att jag är väldigt imponerad. Ljuva synthslingor blandas med hårdare indierock, och hela skivan är egentligen som en enda lång trevlig låt.

Men om du, som jag och många andra, hör till spotifygenerationen och endast gillar att lyssna på enstaka hits, måste jag rekommendera Tusk och Blank Media.

Errors skiva "Have som faith in magic" imponerar.

En rolig kuriosa som jag fick reda på för några dagar sedan är att de tydligen är uppväxta, och lever och frodas i, samma stad som jag nu bor i. Det borde emellertid inte vara jättesvårt att se världens bästa band live en gång till, det är något jag ska försöka göra.

Det var allt för mig den här gången, över till Johan!

JOHAN SÄGER

Tack Richard och välkommen till onsdagsmusik. 

Jag heter Johan och är ,tillsammans med Richard, skribent på den här bloggen.

För att undvika att komma ifrån ämnet så läs första inlägget om ni vill veta mer om bloggen och om oss.
Det här är onsdagsmusiks första inlägg och då ska det handla om just musik(på en onsdag).

Idag till ära av mitt första blogginlägg ska jag gräva ner mig och dig som läsare i, något som jag verkligen gillar, 80-talsnostalgimusik.
För två år sen fick jag först höra tala om bandet Futurecop! som är en electroduo ifrån England som släppte sin första EP 2009, besatta av enhörningar, scifi och gammal anime. 

Deras egna sätt att se på sin musik är att (fritt översatt) "Tänk att rida en enhörning genom molnen mot norrskenet, under tiden man svingar en ljussabeln och simultant transporterar lyssnaren direkt till deras barndomstid och framtid". 
Rätt katigt men de lyckas bra med snabba elektromelodislingor och nostalgiska powersynth-ackord. Musiken är främst instrumental och soundet tycker jag liknar Daft Punk bitvis.
Anledning till att jag tar upp dessa just idag är för att de släppte sin nya skiva The Movie den 23e Januari

Förutom att man får känslan av att vara i en gammal scifi-serie från åttiotalet så är alla deras albumcovers i rätt anda, se nedan så förstår ni.

Nästa tips för lite åttiotalssound lyssnade jag själv först på igår då jag såg filmen Drive som utspelare sig just på åttiotalet, det årtiondet då jag och Richard är födda. Då Futurecop!:s skiva heter The Movie så är det passande att nästa tips är ett filmsoundtrack. 
Är nog en av de bättre soundtrack jag hört sen 500 days of summer. 
Se filmen och bli kär i musiken, eller skippa filmen och gå direkt på den här kompilationen vi tackar någon random spotifyanvändare för.

Jag fastnade dock mest för låten A real hero med College och Electric Youth.

Det här var det första musikinlägget från oss. Tack du som har läst!
Veckans fråga: Vad tycker du är bra synth?

Här är iaf Richard och Johans lista med det bästa ifrån veckan som gått, listan sammanfattar blogginlägget på något sätt, men kan också innehålla saker som inte riktigt nämnts i bloggen men som finns där mellan raderna! >>Onsdagsmusik v 7.

Stay tuned
Wednesday is just a week away!

Välkommen välkommen hit...

...vem du än är, välkommen hit. Som Kent skrev! Bandet alltså. Och det är just musik den här bloggen kommer att handla om. Inget annat faktiskt. Förutom detta inlägget, som är ett sorts litet välkomnstinlägg för dig som har hittat hit.

Vilka är vi som står bakom bloggen? Kan man fråga sig, svaret kan vara: Vi heter Richard (det är jag som skriver just nu) och Johan och vi sysslar med olika saker i livet, just nu studerar vi olika saker på olika håll. Men vi är vänner sedan ganska länge och kom på att vi har så sjukt bra musiksmak (och hyfsat lika/olika sådan) för att en blandning av våra åsikter ska bli bra, så därför startar vi den här bloggen.

Anledningen till att den heter onsdagsmusik är att vi kommer uppdatera den varje onsdag, med nya tips. Varför just onsdag har jag inget bra svar till, det bara kändes rätt.

Vi kommer tipsa om all sorts musik vi gillar. Mycket pop lär det ju bli. Vi ska försöka att vara opretantiösa, och inte bara tipsa om ny "obskyr" musik, utan även om gamla klassiker. Vill jag tipsa om "Eye of the tiger" en onsdags kommer jag FAN göra det, hur ocoolt det än anses vara.

Bloggen har premiär onsdag den 15:e februari 2012, eller bloggen finns ju redan om du läser detta inlägget innan, men den 15:e kommer första riktiga "tips-inläggen". Då kommer också bloggen se lite snyggare ut. Nu ser den ju förjävlig ut, men det spelar ingen roll! Detta kommer bli en fantastisk blogg!

Stay tuned. Håll i hatten, och räkna ner till den 15:e!