Vecka 17: Livets frågor

RICHARD SÄGER

Hej kära läsare! För att ni ska lära känna oss lite bättre, en blogg ska ju på något sätt vara personlig, så ska vi den här veckan intervjua varandra. Vi har ställt 5 frågor var till varandra, som handlar om musik såklart. Without further ado, här är Johans frågor till mig:

1. Om du fick ta med dig en boombox och en artists låtar till en öde ö, vems musik skulle du ta med?
Svar: Klassisk fråga! Fast oftast brukar den ställas vilken skiva man skulle vilja ha med, så om jag tolkar den här frågan rätt får jag alltså ha med alla låtar som en artist har gjort. Isåfall säger jag nog ett av mina favoritband, som också gjort många skivor (vilket underlättar på en öde ö då man får lite fetare utbud) - nämligen CAKE. (Ja, det ska stavas så, med stora bokstäver, oavsett vad spotify säger). En anledning till att jag väljer dem är att de blandar så mycket olika genrer, hiphop, country, funk, vanlig pop osv. Då finns det något för alla trista dagar på den där ön, tänker jag. T.ex den poppiga Ain't No Good eller rappiga Short Skirt/Long Jacket. Sidospår: Jag var dock och såg CAKE live i Edinburgh förra året, det var tyvärr ingen höjdare.

På första frågan svarar jag CAKE!

 2. Vad är ditt lyckligaste musikminne?
Svar: Detta får bli en s.k. draw. Jag blev helt otroligt glad när jag såg The Human League körde paradlåten Together In Electric Dreams som extranummer när jag såg dem i Kalmar för några år sedan. Det var episkt. Sedan så är ju fallet så att jag träffade min flickvän under en  Tiger Lou konsert så givetvis är det ett glatt minne! Dock är jag inte jätteförtjust i Tiger Lou (föruom en låt, den som alla gillar -  Oh Horatio ).

3. Du får ursäkta den här frågan men jag har suttit och tittat på gamla The Who-videos halva förmiddagen. Vilket är enligt dig världens bästa rockband?
Svar: Jag vet inte om jag lyssnar grymt mycket på klassisk rock. The Who har iallafall varit en av mina favoriter, men det vore ett ganska tråkigt svar då du nämner det i frågan! (Samt som svar på en av mina frågor som jag redan läst då det är skrivet innan jag skriver detta, även om detta kommer först i bloggen. Wicked). "Världens bästa", det är fan svårt alltså - men jag måste nog ändå säga Patti Smith, (nu är ju hon artist och inte ett band, men ändå.). Hon är grym. Fast jag borde kanske sagt Queen.

4. Richard, du som är en konstnär in the making. Vilket band/ anser du är snyggast rent estetiskt? Om du tar med både hur de ser ut på scen, albumcovers och all sorts grafik som omger dem. 
Svar: Det får bli en draw igen här alltså. På ett sätt kan ju inget band mäta sig med Kraftwerk i detta avseende. Deras skivomslag är sjukt snygga, deras attityd och stil under liveframträdanden helt fantastisk och grafiken är otrolig. Kolla t.ex denna spelning:

Men, det känns också som ett lite för väntat val, så därför vill jag också nämna Neutral Milk Hotel också,  egentligen bara för det här skivomslaget, till bandets andra (och sista?) skiva In the aeroplane over the sea :

Så. Sjukt. Snyggt.

Annars kanske inte bandet var så himla snygga, (fast stilen är iochförsig ganska soft) och även om frågan var om det totala estetiska intrycket så spelar det ingen roll när ovanstående skiva ser ut som den gör! Världens snyggaste.

5. Om en specifik låt alltid spelades när du gick in i ett nytt rum, vilken låt skulle vara din entrélåt?

Svar: Jag har ofta fått höra att jag är den "vitaste" snubben folk känner så bara för att skulle jag välja denna, Da Youngsta's fantastiska låt från 1993. Jag tycker den är bra alltså, jag skulle inte ha den som skämt.

Tack för intervjun Johan nu ska jag intervjua dig!

JOHAN SÄGER

Hej! här är Richards frågor till mig:
1. Finns det någon låt du verkligen skäms över att du gillar?
Svar: Såklart det finns. Jag fick en skiva av bandet Dune, tysk euro-trance. Det finns en låt där som spelade en stor del av en rave-picknick vi en gång hade. Låten heter I Can´t Stop Raving och jag skäms ordentligt att jag tycker om den, för den är verkligen jättedålig men på något sätt har den fastnat i min hjärna. Sen finns det givetvis andra låtar som inte är helt okey att tycka om som tex Infinity med Guru Josh Project men angående det så skäms jag inte på samma grad som Dune-låtarna.

90-talsmusik

2. Jag tror jag vet svaret pa denna frågan, men vilken artist / band är du mest glad att du har nuddat och/eller pratat med?

Svar: Det är ju helt klart att jag hjälpte sångaren i Bob Hund att klättra på kravallstängslet någongång under låten Ett fall & en lösning  när han spelade på Arvikafestivalen 2009. Bob Hunds konserter är ju en skön blandning av kaos och ren energi så det var roligt att kunna hjälpa Thomas Öberg litegrann. Sen har jag hört i andra hand att jag har kramat Name The Pet, under en konsert i Linköping. Det kommer jag själv inte ihåg av skäl som ni själva får klura ut.   

Hela härliga Bob Hund-gänget

3. Vem (eller vilka) tycker du är genom tidernas bästa textförfattare?

Svar: Klurig fråga Richard, men jag svarar kort och gott Jens Lekman. Jag vet att han har fått mycket cred på den här bloggen men han förtjänar det också. Anledningen till mitt val är att han skriver texter som går att förstå, är roliga men också ärliga. Det finns säkert någon annan som skriver bättre texter men jag tror att anledningen till att jag ger Jens den här platsen som tidernas bästa textförfattare är att hans musik framhäver texterna. Ofta blir det ju ofta så att texterna kommer i andra hand mot musiken. Jag tycker att Jens musik snarare gör texterna bättre. Här kommer ett bra exempel på detta.  

Vi pratar om Jens igen

4. Om du fick möjlighet att ta plats i ett band, som finns nu eller har funnits, vilket skulle det då vara och vilken position i bandet skulle du ha?

Svar: Jag skulle tagit platsen som gitarristen Pete Townshend i The Who. Ett band som blev känt för deras sjuka live-framträdanden. Utöver det så gjorde de en hel del speciella saker som att de gjorde 2 st rockoperor. Här är ett liveframträdande med låten Won´t Get Fooled Again.

5. När du har svintråkigt på ditt sommarjobb i sommar, vad för musik kommer du lyssna på för att få tiden att gå?

Svar: Jag har tänkt att lyssna igenom lite gamla artister ordentligt. Några av de jag ska lyssna på är The Clash, Neil Young och en massa gamla Depeche Mode-låtar.

Det var allt för den här veckan. Tills nästa vecka får ni gärna ställa egna frågor till oss i kommentatorfältet.
Och här är veckans lista, som sammanfattar bloggen rent musikmässigt--->Onsdagsmusik v 17

Stay Tuned

Wednesday is just a week away

Vecka 16: Covers

RICHARD SÄGER

Hejhej!

Idag, i dessa fruktansvärda Så-mycket-bättre-tider ska vi prata om covers – ett väldigt brett begrepp där många bra låtar genom åren totalslaktats. T.ex som när Limp Bizkit sabbade upp The Whos klassiker Behind Blue Eyes, när Darin gjorde ett halvhjärtat försök på Coldplays Viva La Vida eller när - håll i er nu (jag fick precis nys om det själv faktiskt) – Avril Lavinge gjorde Lennons Imagine.. Men det värsta är ändå West Lifes arkebusering av en av mina favoritlåtar genom alla tider , Terry Jacks Seasons in the sun.

VAD TÄNKER FOLK MED?! AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!

Nåväl med det sagt, det har ju faktiskt gjorts bra covers också och det är det som jag och Johan ska prata om och ge er tips om idag denna trevliga onsdag.

1. Nouvelle Vague – ett franskt band som uteslutande gör jazziga covers. Exempel på låtar är Too Drunk To Fuck (av Dead Kennedys) och Love will tear us apart (av Joy Division). Trots att de ger sig på ganska 'svåra' låtar så blir det väldigt personligt, jazzigt och mysigt. Kolla upp, det finns mycket gott att hämta där.

Gapande fransmän i Nouvelle Vague

2. Ett annat band som uteslutande gör covers fast mera punkpoppiga sådana är Me First and the Gimme Gimmes, ett band jag lyssnade väldigt mycket på när jag hade min sån period i åttonde klass någon gång. Jag vet inte om det mest är av nostalgi som jag fortfarande gillar deras låtar men jag tycker många av dem är rättså bra och ganska roliga. T.ex deras version av I Believe I Can Fly, från början gjord av R.Kelly.

          3. Skivan Andra sjunger Olle Ljungström som massa kända svenska artister medverkar på, är faktiskt väldigt bra. Jag tycker väldigt mycket om Olle Ljungström och hans låtar, och den här skivan behandlar hans fantastiska låtar med oerhörd värdighet. Jag tror man kan gilla skivan även om man inte har hört Olles original (men givetvis borde man lyssna på dessa också!). Mina favoriter är nog när Jocke Berg (från Kent) gör Nåt för dem som väntar (det låter verkligen som en Kent-låt) och Emil Jensens och Ane Bruns version av Vissa funktioner .

Andra sjunger Olle Ljungström är precis vad den heter, men bra.

Det får räcka! Jag ber om ursäkt för att jag typ "tipsade" om fler dåliga covers än bra. Över till Johan!

JOHAN SÄGER

 Hallo igen, idag är det onsdag och jag och Richard ska prata covers. Jag håller med Richard om att det cover-scenen har varit katastrofal på sina kanter. Så jag tänkte självklart förlänga den listan något. Tex att de bortglömda Hjalle och Heavy gjorde en svensk variant av Beatles Yellow Submarine, att E.M.D har gjort Save Tonight. Nu är ju visserligen det här enligt mig två riktigt dåliga band, men det finns ju även bra band som gjort snedsteg. Anna Ternheim gjorde en cover på Fly Me To The Moon som inte alls är bra. Sen så kanske Moneybrothers version på Fulla för kärlekens skull kunde ha varit bättre om han inte gjorde den exakt såsom Plura gör den. 

Jag tror att receptet för en riktigt bra cover är att:
1. Den ska ha några år på nacken, detta så att man lyfter fram låtar som kanske är bortglömda för den stora massan.

2. Man måste sätta sin personliga prägel på låten, en cover är inte en kopia.

3. Bryt mot regel 1 och 2 ifall du gör låten bättre än originalet.

Nu till de riktiga låt-tipsen.

Läste häromdagen att Martin Burström hade gjort en synthig cover av Bruce Springsteens Youngstown. Framförallt tycker jag att det är en skön cover just för att det är ett totalt genre-byte men också för att texten är översatt till svenska på ett genialiskt sätt. Att det dessutom andas 80-talssynth är ju bara ett plus.

Jag har tipsat om Hellsongs förut på bloggen men kan inte riktigt låta bli att göra det igen. Ett band som gör lounge-covers på hårdrockslåtar och tar fram melodierna ur originallåtarna. Med en enkel ensamble av sång, piano, gitarr och ibland lite hammondorgel lyckas de skapa avskalade låtar som även jag som avskyr hårdrock tycker om. De har släppt två skivor Lounge och Hymns In The Key Of 666 vilka båda är riktigt bra.

Helvetessånger

Sen finns det vissa låtar som har mer än en bra cover. Mitt lilla exempel för detta är Bob Dylans All Along The Watchtower som sen gjordes i en grym version av Jimi Hendrix. Men för några år sen så gjordes även en cover på denna utmärkta låt av Bear McCreary som gjordes till serien Battlestar Galactica.

Det var allt för den här veckan.
Veckans fråga lyder: Kan man kalla en remix för en cover? Om man jämför tex. Future Breezes version  av Visage – Fade To Grey.

Här är veckans coverlåtlista -------> Onsdagsmusik v 16

Glöm för guds skull inte att besöka och gilla våran FB-sida också: http://www.facebook.com/Onsdagsmusik

Stay Tuned

Wednesday is just a week away

P.S. Stoppa presserna! Har ni sett när Familjen gör sin version av Panta Mera-reklamen? Riktigt grymt faktiskt! Kolla här nedan! /R. D.S.

Vecka 15: Metablogg-blogginlägg

RICHARD OCH JOHAN SÄGER

Hej! Idag är det båda vi som skriver för vi är på samma plats samtidigt! Förut har vi alltid varit på olika platser vilket ofta har lett till fruktansvärd frustration då Richard ofta skriver sitt inlägg innan Johan och snor hans musiktips. Men nu är det samlad kraft som gäller.


Vårat upplägg idag är att istället för att skriva om ett specifikt tema om musik tänkte vi skriva om bloggen och hur det har varit att skriva de här första veckorna. Det kommer väl bli lite meta på något sätt. Ett blogginlägg om bloggen där vi samtidigt nämner lite höjdpunkter och lite lågvattenmärken som har varit de senaste veckorna samt tar upp lite bakomkulissen-grejor. Men för att inte helt tappa bort musiken i någotsorts pretantiöst meta-upplägg ska vi även tipsa om just meta-musik. Meta-musik är ju vad vi alla vet musik som handlar om andras musik.

Här skriver vi inlägget som ni läser nu. . . META!

Höjdpunkterna:

Vecka 12: Vårens Primörer - detta är ett skönt inlägg tycker vi båda. Vi tipsar om ny och aktuell musik, både lite obskyrare som t.ex The Robot Ate Me som mera komersiell som Deadmau5. Detta var ett viktigt steg i bloggens inlägg, att faktiskt kolla på vilken musik som släpps just nu - istället för att bara solka ner sig i gammal skåpmat. Något roligt med det här inlägget var att Johan hittade Musette samma morgon som inlägget lades upp, en artist som både vi två har lyssnat på sen dess.
Vi kommer återkomma till detta tema då och då, det känns som om det kanske är det mest intressanta för folk att läsa.

Bästa albumkonsten

Vecka 13: Party Rocking - ett skönt inlägg om saker som funkar på fest. Inga konstigheter. Mycket olika musik här också som gammal svensk punk (Tant Strul) och nyare amerikansk klubbmusik (Girls n Boomboxes). Det är lagom längd på inlägget och inte så mycket halvtrist text att jobba sig igenom, som det ibland kan bli när man skriver loss.


Vecka 7: Bögig Synth - Vårat allra första inlägg och det som absolut fick bäst respons, vilket kan bero på att det var mega-hypeat. Läser man det, märker man ändå att vi har kommit ganska långt på den här korta tiden. Men även om första inlägget är lite stapplande så nämns en hel del bra musik som åttiotalsnostalgibandet Futurecop! och Richards favoriter Magnetic Fields.

Lågvattenmärkena:

Vecka 10: Udda och obegripliga språk - Här kan man undra vad sjutton vi tänkte. I någonsorts musik-elitism så tänkte vi nog att vi skulle bredda eran musiksmak till andra språk och nya kulturer. Men faktum är att texten i en låt är så otroligt mycket att det är nästan lite svårt att uppskatta musik som man inte fattar ett dugg av. Det kan ju rätt och slätt vara så att man lyssnar på någon vars text är ungefär lika intressant som Tomas Ledins nya singel om sommaren. Det var en fin tanke att börja med men det är brist på bra musik som inte är på svenska eller engelska. Skärpning världens alla folk!

Vecka 11: Musik som skapar glädje - Ett riktigt dåligt inlägg. Richard har länkat fel i sitt inlägg, när det pratas om Daddy Boastin och hela inlägget känns slarvigt. Det känns också som en konstig grej att det finns en speciell sorts musik som skapar "glädje" vad det nu är. Richard babblar på om någon konstig MP3-spelare vilket är helt irrelevant. Det enda som är bra och roligt är egentligen att Johan tipsar om E-types fantastiska Princess of Egypt. Egentligen den enda låten inlägget som ALLA blir glada av på riktigt.

E-Type du gör oss glada

Bloggstressen: Även om vi tycker att bloggen är väldigt rolig att göra så blir det ibland extrem ångest och superstressigt när ett nytt inlägg ska pressas fram ur ibland ingenting. Ingen av oss är några planerare och lämnar ofta saker tills sista sekund, vilket ställer till en del problem. Det har också hänt att (som nämns i början på inlägget) att vi skriver om exakt samma saker utan att vi själva vet om det och tvingas ändra i sista sekund. Oftast att Richard snor det Johan tänkt skriva om. Detta var extra tydligt i "Udda och Obegripliga Språk" då Johan inte hade en aning om vad han skulle skriva om efter att ha läst Richards inlägg och vi var tvungna att panikspåna fram några andra okända artister.

Johan under v 10

Meta-Musik

Det finns ju en hel del musik som handlar om andras musik och det tycker vi är ganska roligt så det ska vi tipsa om här.
Först ut är Daft Punk Is Playing At My House med LCD Soundsystem, här handlar det ju inte specifikt om Daft Punk mer än att det spelas deras låtar.
I Popular Mechanics For Lovers av Beulah så sjungs det om tidigare ganska ofta nämnda 69 Love Songs  i textraden:
"I heard he wrote you a song, but so what?
Some guy wrote sixty-nine, and one just ain't enough."

Daft Punkt spelar i mitt hus

Det var många som klagade på att Oasis snodde riff från John Lennon-låtar, så som en motaktion mot det så snodde dem början på Imagine helt rakt av och satte den först på deras låt Don't look back in anger. Ganska kul.

Nu är det dags att avrunda vårat första helt gemensamma och kanske något märkliga inlägg. Vi har gjort en Best Of Edition av de tidigare spotifylistorna (meta!), bara det bästa alltså du hittar den här:
Onsdagsmusik v 15 : 'The best of' edition
Glöm inte att "gilla" oss på fejjan också, det gör du här---->
http://www.facebook.com/Onsdagsmusik 

Nästa vecka är ordningen återställd och vi är återigen på olika delar i världen. Håll ut tills dess nu och ha det riktigt bra!

Stay tuned

Wednesday is just a week away

Vecka 14: Lugna favoriter

Richard Säger:

HEJ, kära läsare!

Jag är otroligt trött just nu, jag var tvungen att ”catch a flight to Sweden” väldigt tidigt imorse, så jag ber redan nu om ursäkt för eventuella stavfel och så vidare. Iallafall, med detta i åtanke ska jag och Johan presentera lite softa lugna favoriter, saker att stressa ner till helt enkelt, eller att lyssna på om man redan är helt slut. (Förväxla inte detta blogginlägg med den asdåliga radiokanalen lugna favoriter, det är fortfarande bra låtar vi kommer ta upp.)

Den första låten jag vill tipsa om är Banana Pancakes av Jack Johnson. Sköna ukulele-harmonier, myspysig text och allmänt avslappnande. Ingenting av Jack Johnson är så himla stressigt egentligen, så du kan lyssna på det mesta han har gjort. Men Banana Pancakes håller alltid. Någon som har provat att äta det förresten? Hur går det till? Vill han mosa ned banan i smeten eller bara ha banan på?

Banana-Pancakes

Det andra tipset är en otroligt skön skiva av Joanna Newsom. Hon är inte så spottyfierad men det finns ju andra sätt att få tag på musik. Skivan har det mycket enkla namnet Ys och är lika fin och enkel som namnet. Hon spelar harpa och skapar drömska världar både med sin musik och sina texter. Att lyssna på hela skivan rakt igenom slår de flesta avslappningskurer.

Den bästa låten är enligt mig Emily, men som sagt så är hela skivan extremt bra som helhet.

The Dandy Warhols är ett band som annars inte är så himla avslappnat av sig. Det är inte ovanligt att de brukar slåss med varandra på scenen, och de är kända för att ha tagit otroliga mängder droger. Se dokumentären Dig! om dem och The Brian Jonestown Massacre om du är intresserad av att veta mer.

Iallafall – låten med det passande namnet Sleep från den svinbra skivan Thirteen tales from urban bohemia är väldigt avslappnande – lyssna på den och må bra, på ett litet halvskumt sätt. 

Looking Dandy

Om du gillar detta, att slappna av på ett skumt/surrealistiskt sätt så måste du ju även SÅKLART lyssna några gånger på det fantastiska ledmotivet till Twin Peaks, som är komponerat av Angelo Badalamenti.

För att det inte ska bli för ”skum” musik nu så svingar vi upp bloggen med ett ganska självklart tips, som jag egentligen inte riktigt vet om jag gillar eller ej. När jag hade min första mp3-spelare  

Richards första mp3-spelare

så brukade ofta köra på shuffle-mode. Och nästan ALLTID så kom låten The Memory Of Trees, av Enya - Vilket var helt sjukt eftersom jag hade kanske 10.000 låtar på den. Jag brukade spela fram den för det mesta men till slut så lyssnade jag på den, och den är faktiskt ganska mysig.

Annat som är mysigt är män med skägg och det är så jag kommer avsluta detta blogginlägg, nämligen med den trevliga pratlåten Things the grandchildren should know av Eels. Lev väl och ta hand om varandra – så ses vi om en vecka. 

Johan Säger

Hej igen. Den här veckan ska vi snacka harmoni och chill-musik. Vi ska hitta musiken som personifierar Ernst Kirchsteiger och som ger dig en lugn stund i vårat ack så stressiga samhälle. Däremot så är det som vanligt stressigt när jag skriver det här inlägget eftersom jag planerar ungefär lika bra som min systerson som är 1½ år. Därför prövas alltså varje låt för att se om jag själv blir lugnare av den eller inte.

Nu till musiken. För att bryta av vårat ofta något popiga tema tänkte jag först prata om lite pianomusik. Främst den ganska kända låten Gymnopedie No.1 som är skriven av Erik Satie. Jag blir alltid lugn av den här låten för jag tror att den spelas på SVT 2s testbild ungefär vid kl 9 på morgonen och då brukar jag gå upp och göra frukost och ibland lyssna på den. En bra start på dagen helt enkelt. När man däremot är sugen på att somna så ska man göra det till Peace Piece av Bill Evans den mycket stämningsfulle jazzpianisten. För att avsluta det här lilla pianostycket tänkte jag till slut tipsa om en av de bästa lugna favoriter som jag har och det är Jamie Cullums All At Sea. Som jag tolkar handlar om verklighetsflykt till det lugna livet till havs!

Test-tv har ett bra soundtrack

För den ultimata lugna musik måste vi däremot lämna pianomusik och söka oss till 80-talet. Det här är en låt som jag hörde först förra sommaren och det är en riktigt fin 80-talsdänga från David Sylvian som var frontman i bandet "Japan" som inte var speciellt bra. Men hans låt Forbidden Colours den är i motsats helt grym.

Moriarty är ett band som vill upplysa er om. Bandet är en multinationell sammansättning av artister lite överallt ifrån, dock mest från Europa. De är mycket influerade av amerikansk blues och country. Den första låten jag hörde ifrån dem är Jimmy vilket jag fortfarande tycker är den bästa låten men de har även gjort en bra cover på Depeche Mode:s Enjoy The Silence. Sen gör ju inte det här bandet bara lugna låtar men de är fortfarande väldigt lyssningsvärda.
En annan skön cover är Shout Out Louds cover på "Is There A Ghost" av Band of Horses. Se nedan

Sen så går det ju inte att bortse från ett band när man pratar om lugna favoriter. Det är ju givetvis Kings of Convenience från Bergen. Det är ett band som har varit med ett tag och själv anser att den första skivan Quiet Is The New Loud. Jag hittade en rolig liten video med dem också som ni kan se här nedan som är inspelad i vattenbrynet någonstans i Italien tror jag:

Det var allt för den här veckan. Hoppas ni har fått några nya lugna favoriter att lyssna på nu.
Veckans fråga lyder: Lyssnar du helst på lugn eller pepp-musik? 

Här är länken till veckans bästa spotifylista -------> Onsdagsmusik v 14

Stay Tuned

Wednesdays is just a week away