Vecka 51: I'm still in the air

FLYGPLANSLÅTAR!
När ni läser detta så är 50% av Onsdagmusik, Richard, på ett flygplan. Eller så har han precis landet. Typ. Vad som är säkert är iallafall att han under dagen varit på typ 11000 meters höjd över havet och färdats i typ 500km/h. ←- Obs, den siffran har inte kollats upp. Vi har ingen aning om hur fort ett plan går. Hör gärna av er om ni vet!
Iallafall, med detta i åtanke är temat för denna Onsdagsen Flygplanslåtar. Låtar att lyssna på när man är på flygplan, eller låtar om flygplan. Eller flygplatser. Eller resor. Eller liknande. Som vanligt jobbar vi ganska brett men ändå smalt. Nu kör vi!

Richards flygplan

Det första tipset ni får är  Airport Surroundings av Loney Dear. En fantastisk atmosfärisk synthpop låt. Det låter som att shit’s about to go down, när man lyssnar på låten. Den är riktigt bra, dock. Och handlar ju om områden som ligger kring en flygplats. Bara en sådan sak.

Planes everywhere!

Nu får vi tänka ganska brett inför nästa tips, det är nämligen I Like Birds av Eels, från deras enligt våran åsikt bästa skiva “Daisies of the Galaxy”. Den handlar om en man som gillar fåglar. Och inte astronauter. Vi gillar båda, det ena utesluter inte det andra, men vad som står fast är ju att flygplan faktiskt är mekaniska fåglar. Just det. Låten är skön och lagom low-fi, iallfall. Lyssna.

Om du däremot av någon anledning istället tycker om astronauter och speciellt svenska sådana kan man alltid lyssna på Existensminimums låt Fuglesang. En låt som ni säkert förstår handlar om den enda svenska astronauten genom tiderna, låten i sig är väl ganska melankoliskt electro-popig. När man tänker efter så är ju egentligen en rymdraket bara ett flygplan utan vingar.

Fuglesang: tjockare än man tror

Hej och hopp, från 00-talet till 1965 och Jefferson Airplane. Ett band som har gjort många bra låtar, men vi väljer att spela brett och tipsa om deras största hit Somebody to Love, mest för att också kunna tipsa om när Jim Carrey gör en helt galen version av den från den pissdåliga filmen The Cable Guy. Se nedan.

Det femte (eller sjätte om ni räknar Jim Carrey) tipset är ett OST, alltså inte en mejeriprodukt utan ett Original Soundtrack från filmen The Terminal. I den får vi möta Tom Hanks som på något sätt fastnar “in transit” när han ska byta plan och hans pass löper ut samma dag, eller något sånt. Han får då leva sitt liv på flygplatsen. Jag (Richard) har inte sett den än, men jag har alltid sett det som en intressant idé, och jag brukar roa mig med att tänka på hur jag skulle lägga upp mitt liv om jag inte fick lämna flygplatsen, när jag reser. Iallafall, musiken är skön i filmen och den är komponerad av John Williams. Här har ni låten Finding Coins and Learning To Read. Jag(Johan) har sett filmen och rekommenderar den varmt, lite feelgood sådär. 

Inte riktigt Tom Hanks.

När man åker längre sträcker med hjälp av flygmaskin brukar det ofta finnas någon variant av underhållning, en musikspelare, en såndär skärm i sätet framför sig eller dylikt. Detta finns redan på 1930-talet på de luftskepp som användes, då var det i form av en bar, live-musik och tillochmed ett rökrum(smart). I våran tid kallas detta för In Fligth Entertainment, precis samma namn som Aeroplanes album från 2011 har. Jag tips främst om låten “Save Me Now” som går mot retro-wave och är riktigt skön.

Såhär funkar det.

Har ni funderat på hur det fungerar då man flyger och snarare hur flygdynamiken fungerar tar denna onsdagens sista låt upp det. Det är låten Aéro Dynamik med megatyska Kraftwerk som förklarar, nedan har ni den underbara texten till hela låten:

“Perfection Mekanik

Aero Dynamik

Materiel et Technik

Aero Dynamik

Condition et Physik

Aero Dynamik

Position et Taktik

Aero Dynamik”

Nästa onsdag är det julafton, hoppas ni inte varit stygga! Veckans playlist --------------> Onsdagsmusik v.51

Vecka 50: Dödsdöden

The griiiiim reaper!

Onsdagsmusik och DÖDEN

Hej - idag ska vi prata om döden. Death. La Morte. Låtar som berör döden eller liknande. Döden i sitt bredaste begrepp, kanske. No time to waste, snart är vi alla döda - nu kickar vi igång det här blogginlägget utan vidare.

Det första tipset är den moderna klassikern Where the wild roses grow, som är gjord av Nick Cave & The Bad Seeds (ft. Kylie Minouge), som återfinns på skivan Murder Ballads. Låten hamnar om medeltidsegenden om Elisa Day och man får höra om mordet ur två synvinklar, typ. Cool take, iallafall. Bra låt. Låten är väldigt mycket så som Nick Cave brukar vara, men mera åt balladshållet.

En liknande historisk berättelse gör Johnny Cash med låten Ned Kelly, som är ganska förlåtande i sin beskrivning av den senare avrättade Kelly. Ahja, nu pratar vi om musiken - och den är bra. Om man gillar Cash, iallafall. Och det gör jag nog, det är inget man vill lyssna på timme ut och timme in, kanske, men ibland är det det enda man vill.

Andra har också gjort låtar om Ned Kelly,t.ex. svenska bandet Knight Music där en mera surrealistisk historia målas upp, Ned Kelly av Knight Music. Låten är  från EP:n “The Green River Killer” där titelspåret handlar om massmördaren Gary Ridway. Till den finns också en helt genialisk musikvideo:

Nu har det varit mycket snack om mördare såhär långt, men det finns ju många andra aspekter av döden.

Ska vi spela schack?

När himlen är grå och nätterna kalla kan man alltid värma själen med lite klassisk vänsterpop, nästa låt är Jan Myrdals syn på döden av Doktor Kosmos. Låten baseras på att sångaren precis kommit hem från Sahlgrenska efter att hans farmor har dött och slår på TVn där Jan Myrdal diskuterar döden. Den dök upp på skivan “Ett enkelt svar”(enligt signerad DKs bästa skiva) och handlar förutom att ge en dänga till Jan Myrdal också om kopplingen mellan döden och kärleken. “För kärleken är inte osentimental, och kärleken är inte baserad på förnuft”. En annan låt som jag själv tolkar handlar om ålderdom är Try Not To Breathe med R.E.M. fast man kan också tolka den som att den handlar om självmord och det är ju inte bra, det är en såkallad tolkningsfråga. Iaf väldigt R.E.M.ig, alltså bra!

Döden är förutom ett stadie i livets kretslopp även en känsla, man kan vissa dagar känna “sig helt död” och det är nog det som Vit Päls försöker förmedla i sin låt “Död och evigt mörker” som handlar om en relation som har dött(förlåt). Oavsett är det en väldigt bra låt och titta särskilt in skivomslaget.

Snyggt!

För att avsluta kvällens morbida inlägg kommer det fiktiva bandet MouseRat från serien Parks And Recreation och deras låt 5000 Candles in the Wind som spelades på minihästen Li´l Sebastians begravningsceremoni. Det är svårt att förklara en hel serie men låten ska iaf vara en 5000 gånger bättre låt än candle in the wind. Se nedan om ni håller med.

Det var allting för dödstemat, här finns spotifylistan ---------> Vecka 50: Dödsdöden

Vecka 48: Nyvalschocksledigt

Idag blev det klart att det blir nyval i Sverige nästa år, något som typ inte har hänt sedan bondepraktikan var i bruk..

På grund av detta så utgår Onsdagsmusik den här veckan, vi kommer tillbaka vecka 49 då ett mycket tungt och viktigt ämne ska behandlas, ett ämne som icke går att undvika för någon levande person!

Vi vill ju inte lämna läsarna helt näck den här veckan så därför får ni den här låten att hålla till godo med tills nästa gång. Den är från Jensans nyaste mixtapeprojekt som bara släppts på soundcloud. 

Jens Lekman - All your sorrows reversed.

Ta hand om er.
x
J & R.

Vecka 48: Julmusik som inte suger.

HOHO, kära läsare.

Om en månad så är det åter Jul. Julen kommer man inte undan. Och redan nu har affärer och liknande börjat skapa "jul-pepp" genom att pynta och framförallt - spela asdålig julmusik. För sådan är den ju, i regel.

I det här inlägget ska vi försöka tipsa er läsare om lite julmusik som faktiskt rent utav är bra.

Först ut har vi en svårlyssnad men bra skiva - nämligen Michael B Tretows julmusikcoverskiva från 1997. Här finns instrumentala mästerverk, som den Star Wars-klingande versionen av "Nu är det Jul igen". Skivan finns såklart inte på Spotify, särskilt inte eftersom den inte är officiellt utgiven, men här har ni den nämnda låten;

Det finns flera låtar som är värda att nämnas, och som är lite mera crazy, t.ex. Tipp Tapp. Framförallt rekommenderar vi den här skivan som en kontrast till all annan skit som sänds åt den här årstiden.

Alla glada 7 i Glöggkompaniet.

Vidare till ett mycket bättre tips... nämligen Glöggkompaniet. De har nyligen släppt en EP som är väldigt bra. T.ex. innehåller den en cool, mystisk och lite folkmusikaktig version av Gläns över sjö och strand. Även låten  Julvisa i Finnmarken går lite i samma stil och det är väldigt skönt och befriande att höra jullåtar som inte bara är tjo och tjim och kommersialism.

Vi rekommenderar såklart hela EP:n, alla låtar är fett bra! Du hittar den på Spotify 

-----> HÄR!!!!!! <----

Ifall man någon gång vill krydda julen med något lite roligare än kanel och nejlikor kan man lyssna på Arcade Fires cover/slakt av Little Drummer Boy som de uppförde under en julspecial av Between Two Ferns. Titta nedan för en mycket speciell upplevelse av en klassisk låt:

Vanligtvis så är julkänslan inte helt kopplad med varken funk eller soul. Sharon Jones & The Dap-Kings blandar både julkänslan och får även in lite samhällskritik i sin låt Ain't No Chimneys In The Projects. En annan soulig låt och smådeppig av Fitz And The Tantrums är låten Santa Stole My Lady men som alltid med Fitz och hans gäng är det riktigt bra. Vill man fortsätta på det lite funkigare spåret kan man alltid ta julcoverskivan av Jackson 5, funkigt och upptempo versioner av alla gamla låtar(om än något kommersiellt för er hipsters).

Som ett sista tips kommer den ultimata julskivanserien ifrån Sufjan Stevens. Första EP-samlingen på fem stycken EPs heter Songs For Christmas och har sedan en uppföljare vid namn Silver & Gold: Songs for Christmas, Vols. 6–10. Det är en blandning av kortare och längre låtar av ungefär alla sorters musik som finns, men en förkärlek till körer, lugnt pianospel, folkmusik och en del lite lofi-grejjer kan hittas på skivorna. Eftersom det är ett halvårsprojekt att lyssna igenom allting får ni inga favoriter förutom Christmas Unicorn för den har ett roligt namn.

Fira en tysk jul!

GOD JUL och glöm inte att spela Helgen v. 48 – Bob Hund i helgen.

Veckans spotifylista ------------------->>>>>>>>>>>> HÄR

Vecka 47: Stoppa knarket - i näsan! Eller öronen.

Hallå!

Nu var det återigen Onsdag. Likt vinterkräksjukan kommer de hela tiden tillbaka, dessa dunkla mittiveckan-dagar. Men det finns ju iallafall något att glädljas åt, nämligen; ONSDAGSMUSIK MED JOHAN & RICHARD!

Knark. Jolle. Horse. Molly. Kärt barn har många namn. Idag ska vi prata flum. Flummeri flummera. Knarkiga psykadeliska låtar, flippade texter och allt däremellan.

Mycket av psykadelikamusiken går ju tillbaka till 60-talets LSD-trippar, men det första tipset är Hookworms nya skiva, som faktiskt släpptes i år. The Hum heter den och är rockig, skräpig och knarkig. Bäst är nog låtten The Impasse. Den är som sagt rockig, men vad tusen. Det funkar ändå.

Andra psykadeliska band som däremot är från 60-talsknarkperioden är Silver Apples. Grundades i slutet av 60-talet och med ett sound som blandade tidig elektro med rock vilket gör dem till pionjärer på elektromarknaden, tillsammans med krautrocken. Bandets unika sound utgörs till stort del av den egenbyggda synthen kallad “The Simeon”, vilket är en fetingstor synth som låter mkt konstigt bitvis. Värt att lyssnas på mest för att få lite musikhistoria i form av ett mycket mycket udda band. ToppTreSilverÄpplen:

1. Oscillations – Silver Apples
2. Lovefingers – Silver Apples
3. Program – Silver Apples

Silver Apples synth The Simion

Vidare till något också ganska samtida - ultraflumknarkmusik-skaparen Devendra Banhart. Hans senaste skivor har tyvärr varit ganska kommersiella, men om man gräver lite i hans arkiv finns det många knarkiga och coola låtar. T.ex. HorseheadedfleshWizard från skivan Nino Rojo som släpptes 2004. Mest är det väl Banharts texter som är knarkiga, ovanstående tips innehåller meningar som;

"Now I put the ovaries in my bath
And all the dogs will die and
The devil will call the cats home
And he looks up to the sky".

Devandra keeeeeeping it real

Bandet Medicine går mer mot alternativ rock än psykadelika men har ändå en hel del tendenser mot det senare slaget. De startades upp runt 1992 av Brad Laner som var trumverkare i Savage Republic och bröts upp 1995 men startade sen upp igen vid 2003 igen med ett nyare sound. Lättast beskrivs nog bandet som en blandning mellan shoegaze, garagerock med lite experimentella vibbar(dock lyssningsbart). Här är en topptrelista för Medicine utan någon speciell inbördes ordning:

1.Medicine – The Reclaimed Girls

2.Medicine – Move Along - Down The Road

3.Medicine – Time Baby II

Vi har pratat om John Maus förut på bloggen och då främst nämnt hans album We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves som är ett otroligt bra album. John har däremot släppt ett album med tidigare osläppt material och en hel del udda låtar. Med låttitlar som “I don´t eat human beings”, “My Hatred is Magnificient” så kan man snabbt förstå att udda för John Maus sannerligen är udda. Här kommer 3 låtar med psykadeliska texter och melodier signerade John Maus.

1.John Maus – Angel of the Night (2010)

2.John Maus – The Law (2003)

3.John Maus – This is the Beat (2005)

Maus in da house

Mitt senaste tips är inte så psykadeliskt utan mera av typen partydrog-house. I give you  Felix Da Housecat – Silver Screen (Shower Scene). Enjoy!

Som "vanligt" släpps en skön mix av alla dessa låtar på en spotifylistan, vi ger er:
Onsdagsmusik v.47: LSD-musik

Don´t do drugs!

Vecka 46: En rimtävling - Gissa temat!

HALLÅ! 


Dags för tävling.

Denna vecka utmanar vi er våra lyssnare att ta reda på vårt tema genom att lyssna igenom de låtar som vi tipsar om. Ett tips är att temat rimmar och att vi kommer ge varsin version av temat. Det finns givetvis ett pris också, såklart. Som i alla tävlingar och i livet. Den som gissar rätt först får äran att gästblogga någongång. Skriv svaret på våran facebook-sida eller i kommentarsfältet eller på en liten lapp någonstans.

Alltså, vi söker 3 ord. Ett för varje låt! Vi tipsar om 6 låtar totalt, men vi söker alltså något som t.ex är såhär: Hatt - Katt - Matt. Där ord 1 korresponderar med Johans första tips och Richards första, och så vidare etc mm. Bilderna kan eventuellt bidra till att man kommer i rätt tankebanor men de ligger utspridda och förvirrar egentligen mest.

Andreas Svensson käkar lite tacos.

JOHANS LEDTRÅDAR

1) Först ut kommer den låten som jag irriterande nog har haft på hjärnan hela dagen, ska nämnas att jag inte anser mig vara någon swiftie men jag tycker ändå den här låten Shake it off är sjukt catchy. Har via vänner förstått att den delvis handlar om att många anser att Taylor dansar rätt fult varpå hon svarar med den här videon där hon mest bara fuldansar.

2) Har inte så många kommentarer angående den här videon, startar igång runt 0:20.

https://www.youtube.com/watch?v=q539__GF27M&list=UUS95ces54AiDXzOpLf6STDw

3) Denna suggestiva 80-talsklassikern som jag inte gissar så många av våra lyssnare har någongång koll på är skriven av Prince och är väl lite “out there” men också härligt kitschig. Här kommer Sheena Easton med Sugarwall.

Det är inte första gången den här bilden är med i en musikblogg! Eller vänta, jo, det är det.

RICHARDS LEDTRÅDAR:
1) Först ut vill jag tipsa om denna. Den fruktansvärda och helt fantastiska Eye of The Tiger med Survivor. Mest känd från Rocky-filmerna, men videon är ganska fantastiskt och sevärd:

2) Mitt andra tips är detta gamla sköna sountrack från Commodore64-spelet The Last Ninja, komponerat av Ben Daglish och Anthony Leeds. Det finns bra låtar från det spelet, men denna, The Wastelands tar nog hem pokalen.

3) Mitt tredje tips är en väldigt grov men fet och iaf halvbra låt. Jag ger er My Neck, My Back av Khia:




Det var allt för denna gång. Hoppas någon av er iallafall gissar. Det vore kul.

Aj.

Vecka 45: Öhhh

Livet som bloggkonstnär är inte alltid helt kompatibelt med ett vanligt liv, speciellt inte om man likt Richard och Johan inte är av den planerande typen. Vi försöker dock alltid ha full transparens mot våra läsare/lyssnare om än en något kryddad version av transparens. Så får att göra en kort historia lång är Richard på resande fot mot Köpenhamn där han ska äta röödpölze och dricka pils som bara Richard kan. Johan har däremot varit på musikäventyr ute i Linköpings studentliv, mer om det senare. Det sammankopplande i dessa historier är att detta blogginlägg helt glömdes bort, det blev ett blogg-o-inlägg?? Dock i vanlig Onsdagsmusikstil försöker vi rädda situationen med 1 del flum, 2 delar musik och 1 del glögg(de säljer glögg på systemet numera, julen är kommen).

Bra bloggvirke

Richard tipsar om:
Alla så har vi ju haft en vän som heter Björn, personer som heter just Björn är i 10/10 väldigt sköna personer även om de ofta har en något kryptisk och bohem sida. Detta är ju givetvis bara fördomar men det är något jag väljer att tro på. Alla känner helt enkelt en Björn, därför ter det sig givetvis att bandet Björns Vänner måste ha väldigt många medlemmar, antagligen flera tusen(kanske miljoner). Trots detta enorma antal medlemmar så lyckas de ändå skapa väldigt bra musik, denna vecka så tipsar vi om en låt från deras nya skiva som de släppte denna höst, skivan heter Ni har stulit våra drömmar och nedan så länkar vi till titellåten Stulit mina drömmar:

Johan tipsar om:
Först tänkte jag givetvis berätta om att jag var på en grym konsert ikväll med en musiker ifrån Storbritannien som heter Sam Kirk, han ackompanjerade sig själv med både banjo och bas. Väldigt skön souligt sound med lite reggaetoner gömda någonstans, här kommer en länk till hans gamla band Injured Birds för dessvärre finns ingenting bra inspelat av hans solokarriär än. Tryck nedan för lite eargasm:

Resten av blogginlägget tänkte jag fokusera på en speciell bit hårdvara som jag tycker verkar väldigt intressant, det är en liten bygg-det-själv-kit-synth som är arduinobaserad. Denna lilla synth heter Nebulophone och kostar ungefär 400-550kr beroende på om man vill bygga den själv eller få den färdigbyggd. Anledningen till att just denna är vad vi på onsdagsmusik anser är "häftig" är att den låter förvånansvärt stort/fylligt för det billig priset, dessutom har den också många funktioner för att vara så billig. Här kommer Johans favoritklipp ifrån the Nebulophone:
1. Cuckoo kör lite Nebulophone med sin Octotrack
2. OK Ikumi - SK-1 & Nebulophone Improvisation
3. Sense - Nebulus2Phone

Nebulophone: det kidsen snackar om

Det var allt för onsdagsmusik den här veckan, peace out pöbeln!