Vecka 8: The classic top 3

Det var inte bara musik som var bra 2005.

Kära läsare denna veckan ställer vi oss frågan vad för låtar lyssnar jag fortfarande på(ibland) som jag lyssnade på för tio år sedan. 2005 var året då youtube öppnade upp portarna, den sjätte Harry Potterboken släpptes och påven Johannes Paulus II kolar av. Ett helt klart händelserikt år då jag och Richie Rich fyller 16 år, vad lyssnade man då på för musik? Här får ni svaret i två stycken topp tre-listor, vad fan var bäst 2005? Johans Lista.

3. John Legend – Ordinary People, i min ungdom lyssnade jag mycket på John Legends skiva Get Lifted som var riktigt skön har jag för mig, den låten som stannat kvar längst i mitt minne är Ordinary People som handlar om just vanliga människor och kärleken, alltid kärleken.

2. Jamiroquai – Soul Education, när jag var 15 så introducerade Dan mig till den brittiska soul/funk/acid/disco-artisten Jamiroquai, något som totalt förändrade min musikhorisont. Jag hade svårt att välja vilken låt som skulle symbolisera Jamiroquais storhet men det blev Soul Education mest för de sjukt sköna stråkarna under hela låten.
1. Tiger Lou – Oh Horatio, på något sätt är det här min ungdom. Kan inte tänka ens hur många hundratals gånger som jag lyssnat på den här låten eller sett videon som jag länkar till här nedanför:

https://www.youtube.com/watch?v=dCxtgTlt3ao

Tiger Lou! Färglada boys.

Richards lista

3. Millencolin – Vulcan Ears runt 15-16 års ålder rörde jag mig i något Metal-skatepunk-träsk. Även om det inte är något jag sysslar med idag, så finns det ändå godbitar sm jag gillar för andra skäl än nostalgiska. Den här låten av Örebropunkarna Millencolin är en sådan. Bandet existerar fortfarande, men gjorde sin sista okej skiva 2002. Vulcan Ears är från 1995 och från skivan Life on a Plate vilket är en fantastisk samling svinkorta skejtpunklåtar.

2. Randy – X-Ray Eyes vi går vidare ned i detta träsk med ett annat svenskt band - nämligen Randy. Idag tycker jag dem inte är jättebra, förutom just den här låten. Den blir jag fortfarande pepp av när den shufflas fram, även om den handlar om en familj i splittring och så.

1. Cake – Commissioning A Symphony In C CAKE är ett band som jag upptäckte runt den här tiden, och det markerade egentligen mitt intåg in i popvärlden, ut ur metal-träsket så att säga, och således antagligen det viktigaste bandet någonsin för mig. Vissa av deras låtar har också inslag av rap, vilket jag tror har fört med sig att jag idag uppskattar gammal skön 90-tals hiphop.
Jag lyssnar ganska mycket på CAKE nu för tiden också, och jag har säkert tipsat om dem någon gång i bloggjäveln innan. Iallafall, detta är den låten jag föll för hos dem och en av deras bästa. Från näst bästa skivan.

CAKEs näst bästa skiva enligt Richard

Det var allt för idag. Tack och hej. Skriv gärna i kommentarerna eller på FB vad ni brukade lyssna på i tonårens mellanskede eller så. Puss. Jolle och Rijje. OCH DU HÄR HAR DU VECKANS LISTA MED ALLA LÅTAR SOM NÄMNTS FÖR HELVETE:
onsdagsmusik v.8: topp 3 classics

Vecka 7: Spiritualitetens toner

Som en slags ‘homage’ till att en av skribenterna, Jag - Richard, har rakat av sig håret ska vi nu ta oss an spiritualitet och musik. Det är ju vanligt att man rakar skallen när man är på en andlig resa, och to be fair så är ju den anledningen bättre än den kanske allra vanligaste anledningen till att man drar snagget vilket vi inte ska besulda bloggen med att ens nämna. Vi ska försöka att inte snöa in på New Age-piss och diverse porlande bäckar, vi tror att det finns feta spirituella låtar därute också.

Lets get spirituel

Religion förknippas ju ofta med spiritualitet och därför tänkte vi här langa den sköna judiska folkviskan Hava Nagilia. Kletzmer och dansvänlig och inte så lugn som annan spirituell musik kan vara. Vidare kan ju nämnas Yusuf Islam (fd Cat Stevens) som kände behov av mera spiritualitet och konverterade till Islam. Sedan hans konvertering är låtarna mera spirituella, t.ex. Whispers From A Spiritual Garden från skivan An Other Cup, som är hans första skiva som muslim. Det är cool skiva, och roligt är ju att det är en tydlig tillbakablinkning till hans tidigare skiva “Tea for the Tillerman”, från 1970. Faktiskt så kan man i konvolutet på “An Other Cup” se en LP skiva ligga på ett bord på ett café… och visst är det för “Tea for the Tillerman”, om man kollar noga. Obs -> detta har jag faktiskt hittat själv då jag äger “An Other Cup” i fysisk form. Jag har ej googlat detta för att kolla om det är sant men ni får ta mitt ord på det.

Jag googlade Richard, var fan är skivan???

Nåväl, nog om religionen. Det finns ju andra typer av spiritualitet, som att bara stirra upp i natthimelen och lyssna på något som gränsar till det meditativa. Här är det lätt att snöa in på New Age-flum som det nämndes i första stycket, men det finns annat också.

Hoppas ni förstår referensen...

Exempelivs Eluvium, som egentligen heter Matthew Cooper. Han skapar långa ambienta musikstycken som gör att man börjar tro på rymdspöken. Lyssna t.ex. på den fantastiska Indoor Swimming At The Space Station eller varför inte Prelude For Time Feelers. På samma linje kan också nämnas The Dreamer Slept But Did Not Dream av Darshan Ambient, som jag nog nästan skulle kunna somna till. Något mera poppigare men ändå lika starkt är Daylight Goodbye av Message To Bears. Nynningar i falsett och bara mys.

Relaaaaax

Nu lämnar vi avslappningsdelen av bloggen och går vidare till lokalpatriotism!

Moi Johan bor för tillfället i Linköping, en stad där forskning möter raggare, en stad där hockeylaget är det enda vi har gemensamt(och de flesta inte ens det). Dock finns det en sak som alla på ett spirituellt sätt tycker om mer än det verkligen förtjänar och det är Winnerbäcks musik. Lars är stadens son och undantaget som bekräftar regeln att ingen är frälsare i sin hemstad eller vad det heter(tror tillochmed han har en lokalbuss namngedd efter sig). Jag hade själv en Winnerbäckperiod och det är väl inget jag är överdrivet stolt över men jag har ändå ett par favoriter från den tiden. Framförallt skulle jag säga att skivan Kom är topp, speciellt låten i Stockholm som är en skön satir i jämförelse mot hans senare låt Stockholms kyss som var fett mycket sämre. Man måste dock beundra Winnerbäck för hans otroliga effektivitet, han kan ju ibland spotta ut två album på en vecka, något som ändå är väldigt coolt trots vad man tycker om hans musik.

Klipp dig Winnerbäck!

Spiritualitet är ju ofta sammankopplat med naturen och några som just använde naturen och framförallt naturens ödslighet var det danska bandet Efterklang. Inför sin skiva Piramida gjorde de en expedition till en övergiven gruvby i norra svalbard(cirka 100 mil från nordpolen) där de spelade in ljudklipp från byggnaderna  som naturen hade tagit tillbaka. Detta för att sedan skapa låtar baserade på dessa ljudklipp. Favoriter från denna skiva är The Living Layer – Efterklang och Hollow Mountain – Efterklang. Ska även finnas en film gjord om expeditionen som heter The Ghost of Piramida.

Tack för att du kom såhär långt i texten. Här är veckans spotifylista Onsdagsmusik v.6: Spiritualitet

Vecka 6: Onsdagsmusik revisited

Idag tar vi med er på en tidsresa tillbaka till det första onsdagsmusikinlägget. En tydlig skillnad från dagens inlägg är att vi då var seriösare, ägnade mer tid till inläggen och en likhet är att vi i stort sett lyssnar på exakt samma musik nu som då för 2 år och 51 veckor sen. Här nedan kommer inlägget från onsdagen den 15 februari 2012, lätt värt en läsning.

RICHARD SÄGER

Hej och välkommen till det första riktiga inlägget från våran sida!

Den här veckan, första veckan, (vecka 7) tänkte jag tipsa om något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

För ungefär 3 år sedan tipsade min gode vän Gustav (som förövrigt är sångare i det eminenta synthpop-bandet Gentle Touch) om Magnetic Fields fantastiska musik. När jag hörde dem så tycket jag det var konstigt att jag inte lyssnat på dem tidigare, för det är exakt min musiksmak. Hursomhelst, de senaste 3 åren har jag lyssnat otroligt mycket på dem. Framförallt fastnade jag mycket för trippelskivan (ja, det är tre skivor) 69 Love Songs. Ja, det är 69 låtar, och av dem är ungefär 65 sjukt bra.

69 Love Songs är väldigt synthig och fin. På bandets tre efterföljande skivor (i, Distortion och Realism) användes dock inga synthar. Alls. Detta var, efter vad jag läst mig till, för att bandets låtskrivare och för-det-mesta sångare Stephin Merrit helt enkelt var trött på elektroniska ljud och ville göra en ”no synth trilogy”.

De tre skivorna som ingår i 'the no synth trilogy' är förvisso bra, men når inte upp till den glans som 69 Love Songs har. Därför blev jag otroligt glad när jag läste att bandets nästa skiva, Love at the bottom of the sea, (se bild här nedan) som släpps den 6:e mars i år, skulle ha ett mera synthigt sound. Ingen låt på skivan kommer heller att vara längre än 3 minuter.

Första singeln Andrew in drag har nyss släppts och av den att döma låter det väldigt bra och väldigt Magnetic Fields. Precis som på 69 Love Songs vrids det och vänds på genusbegrepp, med mycket humor med i bilden. Texter som; ”The only girl I'd ever shag is Andrew in drag” byts i nästa vers ut mot ”Put him in a dress and he's the only boy I'd shag”, detta tycker jag är väldigt uppfriskande i en musikvärld som till stor del består av asdålig sexistisk R'n'B.

"Love at the bottom of the sea" släpps 6:e mars!

Som bonus vill jag också tipsa om Errors. Ett band jag såg live i somras på festivalen "MELT!" utanför Berlin. Just då brydde jag och mina festivalkompisar (t.ex. Johan som också skriver i bloggen) inte så mycket om dem, eftersom vi var extremt trötta och blöta i spöregnet. Men då vi behövde något uppiggande så hypade vi på vägen till spelningen upp dem till ”världens bästa band.” Och det är de ju inte, men efter att ha lyssnat in mig på senaste skivan Have some faith in magic, som faktiskt släpptes i år, måste jag säga att jag är väldigt imponerad. Ljuva synthslingor blandas med hårdare indierock, och hela skivan är egentligen som en enda lång trevlig låt.

Men om du, som jag och många andra, hör till spotifygenerationen och endast gillar att lyssna på enstaka hits, måste jag rekommendera Tusk och Blank Media.

Errors skiva "Have som faith in magic" imponerar.

En rolig kuriosa som jag fick reda på för några dagar sedan är att de tydligen är uppväxta, och lever och frodas i, samma stad som jag nu bor i. Det borde emellertid inte vara jättesvårt att se världens bästa band live en gång till, det är något jag ska försöka göra.

Det var allt för mig den här gången, över till Johan!

JOHAN SÄGER

Tack Richard och välkommen till onsdagsmusik. 

Jag heter Johan och är ,tillsammans med Richard, skribent på den här bloggen.

För att undvika att komma ifrån ämnet så läs första inlägget om ni vill veta mer om bloggen och om oss.
Det här är onsdagsmusiks första inlägg och då ska det handla om just musik(på en onsdag).

Idag till ära av mitt första blogginlägg ska jag gräva ner mig och dig som läsare i, något som jag verkligen gillar, 80-talsnostalgimusik.
För två år sen fick jag först höra tala om bandet Futurecop! som är en electroduo ifrån England som släppte sin första EP 2009, besatta av enhörningar, scifi och gammal anime. 

Deras egna sätt att se på sin musik är att (fritt översatt) "Tänk att rida en enhörning genom molnen mot norrskenet, under tiden man svingar en ljussabeln och simultant transporterar lyssnaren direkt till deras barndomstid och framtid". 
Rätt katigt men de lyckas bra med snabba elektromelodislingor och nostalgiska powersynth-ackord. Musiken är främst instrumental och soundet tycker jag liknar Daft Punk bitvis.
Anledning till att jag tar upp dessa just idag är för att de släppte sin nya skiva The Movie den 23e Januari

Förutom att man får känslan av att vara i en gammal scifi-serie från åttiotalet så är alla deras albumcovers i rätt anda, se nedan så förstår ni.

Nästa tips för lite åttiotalssound lyssnade jag själv först på igår då jag såg filmen Drive som utspelare sig just på åttiotalet, det årtiondet då jag och Richard är födda. Då Futurecop!:s skiva heter The Movie så är det passande att nästa tips är ett filmsoundtrack. 
Är nog en av de bättre soundtrack jag hört sen 500 days of summer. 
Se filmen och bli kär i musiken, eller skippa filmen och gå direkt på den här kompilationen vi tackar någon random spotifyanvändare för.

Jag fastnade dock mest för låten A real hero med College och Electric Youth.

Det här var det första musikinlägget från oss. Tack du som har läst!
Veckans fråga: Vad tycker du är bra synth?

Här är iaf Richard och Johans lista med det bästa ifrån veckan som gått, listan sammanfattar blogginlägget på något sätt, men kan också innehålla saker som inte riktigt nämnts i bloggen men som finns där mellan raderna! >>Onsdagsmusik v 7.

Stay tuned

Wednesday is just a week away!

Vecka 5: Livet på sjön

Hemingways klassiker den gamla och havet hade antagligen inte riktigt vara lika tragisk om fiskaren i boken spelade skön temamässik havsmusik. Därför så drar onsdagsmusik på kaptensmössan, beskor oss med ett par Docksiders och gör motsatsen till att kasta ankar. Det är dags för temat “Livet på sjön”!

Den gamla pixla båten och havet

En man som har mycket koll på hur det är på sjön är Jamie Cullum, för han har skrivit låten “”All At Sea" och hur kan man skriva en sådan låt utan experience. Låten kommer från Jamies bästa album “Twentysomething". Det är helt klart en bra skiva om man gillar storbandsjazz.

En man som slängt sitt hjärta i havet är Elias i Elias and the wizzkids. Låten “Mermaid” från skivan “A little mess”, som egentligen är bandets enda riktigt lyckade produktion.

Låtar på svenska om havet finns ju också, för att nämna några sådär lite snabbt så finns ju tex Håkan Hellströms “Saknade te havs” eller varför inte Robert Brobergs “Vatten”. Den sistnämnda är väl egentligen inget man kan rekommendera jättemycket, men ah. “Till havs” och “Ta mig till havet” också, för guds skull! Och slutgiltligen, det överlägset bästa av dessa tips; Reeparbahn med låten “Havet ligger blankt”, från det sena 70-talet:

Om man har riktigt tråkigt en dag så kan man ju alltid försöka lyssna på havet, det senaste året har jag märkt att folk gör väldigt konstiga saker på youtube som de öh ja spelar in och sen lägger upp. Nedan kan ni hitta någon som spelat in havet i 2 timmar. https://www.youtube.com/watch?v=JB5DhiC6wDQ

Så kan man titta på den här bilden under tiden man lyssnar på havet

En annan skön låt som inte riktigt handlar om sjön är Feist låt Sealion, nåväl den handlar inte riktigt om sjölejon heller men det här är ett fett svårt tema så vi tar det vi hittar. Feist är iaf en gammal favorit som man ibland återupptäcker på samma sätt som Coldplay/Jamiroquai och The Who.

Inte sjölejon men kanske sjöhästar

När man känner att livet till havs börjar bli långtråkigt, eller om man bara vill visa upp sin bleka kropp så kan man åka till stranden. Därför kommer här två tips om stranden, först ut är Andreas Mattsons Where The Wave Breaks som är skönt melankoliskt från Andreas debutalbum The Lawlessness Of The Ruling Classes. Låt nr två är Crystal Fighters låt Plage som kanske också är världens bästa sommarlåt, jag menar, kärlek, sommar, strandbad, allt i en låt. Gillart

Mer om gula pianon nedan

Sist ut på detta fenomenala havstema är artisten med världens mest komplicerade namn, låten är Blue Blue med  Iamamiwhoami. Iamamiwhoami som tidigare gick under namnet Jonna Lee som jag och Richard träffade på under Arvikafestivalen 2009.

"
-Va när vi träffade vi henne? Nu ljuger du va. Haha jag har inget minne av detta. KUl att chattaa i driven förresten lulz
-Alltså vi var ju på hennes minikonsert när det regnade fett mycket sen så träffade vi på henne någonannangång under festivalen.
- ahhhh hon nu minns jag
"

En annan personlig anekdot angående Jonna är att jag Johan målade mitt piano gult efter jag blev inspirerad av att hon hade ett enfärgat piano också. Nu hittade jag en rätt skön cover från Jonna Lee-dagarna som är rätt utanför temat men vi kör ändå.

Veckans playlist : Onsdagsmusik v.5: Livet till sjöss

Vecka 4: Den stora flytten

Flytten

Idag så flyttar Richard, därför tar onsdagsmusik en kort paus. Bra musik att lyssna på när man flyttar är givetvis musik med högt tempo och gärna låtar man kan tänka sig lyssna på väldigt många gånger. Därför tipsar vi denna vecka om Tamacun av Rodrigo y Gabriela samt Ping Island/Lightning Strike Rescue Op av Mark Mothersbaugh från den underbara filmen Life Aquatic.

Ska Richard flytta till MARS???

Eftersom vi inte har pratat om Jens Lekman på några veckor så tänkte vi nämna hans projekt Postcards som han har startat det här året. Hans tanke är att släppa en ny låt varje vecka och lägga upp på soundcloud. Här har ni länken.

Du är grym Jens

Fridens liljor // Johan och Richard

Vecka 3: ~ Synthwave ~

Hej kära läsare! Idag så skriver vi om Synthwave, enligt många den nya vågen av musik inom synthschangern. Den fick ju som många är medvetna om ett uppsving iochmed filmen Drive från 2011 med gullungen Ryan Gooseling. Meta att vi pratar om filmen Drive på driven(där vi skapar alla våra inlägg). Synthwaven kom ursprungligen som en avknoppning ifrån New Wave som var poppis på åttiotalet, framförallt är den mer elektronisk och mindre rockig än New Wave. Just nu skapas väldigt mycket musik inom denna schangern och det tänkte vi uppmärksamma i dagens inlägg. Vi kommer främst att släppa en skön playlist, som innehåller både nytt och gammalt, men även prata lite om de olika banden. Listan hittar du längst ner i inlägget.

Kebu har mycket synthar. Bra musik gör han.

Svensk Synthwave görs mest av ganska små artister, främst för att det är ganska få som lyssnar på det här men också för att mainstreammedia inte riktigt har fastnat för stilen. Mitch Murder som bor i Stockholm, gör instrumental musik och en ny favorit hos oss är en remix som han gjort, kommer här https://soundcloud.com/daataa/retry-ost-love-is-gonna-make-us-stronger-mitch-murder-remix Mycket sköna åttiotalssaxofoner!

                                               

                                                             Waveshaper - Stockholmsbaserad synthig wave.

  
Ljuva 80-tal... Typ.

En annan svensk artist är Waveshaper, som bara använder sig av analoga synthar, för er som är ovetande om analogt och digitalt så kan man väl säga att man är mer pretto om man använder analoga synthar, för de är fruktansvärt mycket dyrare. Musikkännare(som jag och Richard) anser givetvis att analogt låter lite bättre. En riktigt bra låt är So French Disco – Waveshaper väl värt en lyssning.

OCH! Framförallt ---------------------> HÄR HAR NI LISTAN DEN HÄR VECKAN. Vi tycker den blev riktigt bra och skön faktiskt. Slit den med hälsan.------------------>  Onsdagsmusik v.3: Synthwave

Puss och kram. //Jojje & Rille

ps vissa låtar kanske du vill definiera mera som new wave / new romantic / chill wave eller liknande men är du en sådan människa så ber vid dig chilla lite. ds

Vecka 2: Skogen-edition

Idag har vi tema ‘Skogen’ i onsdagsmusik. Skogsmystiska låtar, eller bara låtar om träd utlovas. Skogen är ju plats för sagor, svampplockande och kontemplation. Vi hoppas inlägget kan göra detsamma och att det får följa med dig ut i dina lurar nästa gång du knallar ut i naturen.

Massa trän överallt är det i skogen

Den första låten vi vill flagga för är Emil Jensens Jag har vaknat i naturen utan att ha en aning om var jag är från den 8 år gamla skivan “Orka då”. Det är en fin instrumental slinga som andas popmystik och givetvis är titeln viktig för innehållet - men vi tycker den kännns SKOG.

Ännu mera Skoog

Vi hoppar direkt vidare till superhiten White Winter Hymnal av Fleet Foxes. Hela Fleet Foxes andas ju naturalism och skogen känns ständigt närvarande. 

Meeeeer!

En annan som gjort mycket låtar som passar i en lite mera rymdfuturistisk skog är Sagor & Swing. T.ex. låtarna Landet bortom landet Bortom och Bortom landet bortom landet Bortom skulle vara perfekta att ha i lurarna när man går vilse i en energiskog på en annan planet. Men - det finns många bra låtar och har man inte lyssnat på Sagor & Swing innan är det en fantastisk värld att dyka ner i.

Det går heller inte att prata om skogen och inte nämnja Enya. Hon ÄR ju skogen på det mest episka och mest fantasy-aktiga sättet. Här har ni t.ex The Memory Of Trees. Njut och tänk att ni blickar ut över en nyfunnen Alvby.

Klassisk Enya

Vad kan man då annars göra när man är vilse i en skog, jo man kan bygga sig en trädkoja. Låtar om trädkojor finns det ju flera hundra men här kommer topp 3 trädkojor. Först ut är Treehouse futurecop som är en underbar instrumental slinga med mycket stråkar och brassssss. Sedan kommer glädjesprudlande I´m From Barcelona och deras låt *trumvirvel* Treehouse, mycket glad låt av sköna 40 mannabandet I´m from Barcelona. Mycket bra live är dom också. Sist ut kommer myslåten Two Hearts med Theodore Treehouse, Treehouse i artistnamnet där. Lite småflummig folkpoppig rock.

Sist min inte minst har vi veckans playlist ----> Onsdagsmusik v.2: SKOGEN

Glöm inte heller Skogh